Syster Elisabeth visste att hon ville bli författare redan som barn

För tre år sedan hittade syster Elisabeth hem, i dubbel bemärkelse. Det är så hon beskriver det själv. Dels blev hon novis i ett kloster och dels hittade hon skrivandet. Nu är hon aktuell med sin första barnbok.

GÖTEBORG. I vimlet på Bokmässan i Göteborg strövar uppburna författare, hippa kulturpersonligheter och bokälskande damer omkring mellan montrarna. Klädkoden är antingen elegant svart eller rymliga kläder med färgglada mönster. Men en tjej sticker ut. Iklädd huvudduk och ordensdräkt och med ett fridfullt leende på läpparna går syster Elisabeth omkring. I ena handen har hon en pappskål med popcorn, i den andra handen sin debutbok: Noël, utgiven på Pärlan förlag.

Sedan tre år tillbaka tillhör syster Elisabeth Helgeandssystrarna, en nunneorden inom Svenska kyrkan, och bor på Alsike kloster utanför Uppsala. Kontrasten mellan lugnet på landet och trängseln på Bokmässan är påtaglig, men syster Elisabeth verkar trivas även på ett bullrigt mässgolv. Framför allt är hon glad över att få prata om sin bok.

Atmosfären där är väldigt speciell, det är som att alla böner som betts har satt sig i väggarna.

Boken Noël, som riktar sig till 9-12-åringar, utspelar sig i 1800-talets Paris där flickan Noël växer upp i en välbärgad familj. Inför sin födelsedag, som infaller på juldagen, skriver hon bara en enda sak på sin önskelista: en syster. Det dyker inte upp något paket med en syster i, men däremot möter Noël den hemlösa flickan Sourette en dag när hon är ute och promenerar på marknaden. Barnen blir vänner mot alla odds.

– Noël är något av en pojkflicka, en liten rebell. Jag började skriva om henne som ett sätt att få vara lite busig fast jag är vuxen, förklarar syster Elisabeth.

Själv var Elisabeth inte alls så busig som barn. Hon gillade ordning och reda och höll sig till reglerna.

Hon är uppvuxen inom pingströrelsen, men gick gymnasiet på Livets ord. Som vuxen sökte hon sig dock till ett svenskkyrkligt sammanhang.

– Första gången jag kom till Alsike kyrka kände jag bara “Wow!”, berättar hon förtjust. När hon sedan blev volontär på det närliggande Alsike klostret upplevde hon att hon hittat hem.

– Atmosfären där är väldigt speciell, det är som att alla böner som betts har satt sig i väggarna.

Det var också på klostret som syster Elisabeth återupptäckte glädjen i skrivandet. Hon har alltid tyckt om att läsa och skriva – redan som 13-åring fick hon en tanke om att hon kanske skulle bli författare en dag, men under åren som förskollärare fanns det inte tid för det.

– Jag har märkt att det är i skrivandet som min gåva ligger. Det är fantastiskt att få hålla på med något som både gör mig, och förhoppningsvis andra, glada.

Syster Elisabeth vill också på ett naturligt sätt väva in Gud i sina berättelser. Det är därför hon valde att förlägga berättelsen om Noël till 1800-talets Paris.

– På den tiden var Gud en självklar del av livet. Jag hoppas att barnen som läser min bok ska uppleva att Jesus finns nära dem, och att de är älskade, oavsett vad de kämpar med.

I framtiden vill syster Elisabeth gärna skriva fler böcker. Kanske blir det också fler bokmässebesök.

– Det har jag ingenting emot, ler hon och försvinner iväg bland montrarna.

[ Syster Elisabeth: Det var alltid något som inte stämde i den karismatiska rörelsen ]

---

Fakta: Syster Elisabeth Andersson

Ålder: 30 år.

Familj: Tre systrar på Alsike Kloster, ett helt gäng med flyktingar, mamma, pappa, två bröder, två svägerskor, fyra brorsöner, två åsnor, fem får, fyra katter och fyra hundar.

Bor: På Alsike Kloster, mellan Uppsala och Knivsta.

Gör: Novis på Alsike Kloster. Dessutom författare och frilansare.

Aktuell: Med barnboken Noël (Pärlan förlag)

---