Böcker

Andrew Peterson plockar upp vardagens guldkorn

Johanna Svensson har läst “Trädgårdens Gud” av Andrew Peterson

Titel: Trädgårdens Gud

Författare: Andrew Peterson

Förlag: Sjöbergs förlag (218 sidor)

Genre: Livsberättelse

Andrew Peterson är av många huvudsakligen känd som låtskrivare och artist, men med sin senaste bok visar han att skrivförmågan sträcker sig längre än till låttexter. I Trädgårdens Gud ser Peterson tillbaka på sin livsvandring med hjälp av träden – vars relation till människan enligt honom har en rent teologisk betydelse. Vi får bland annat bekanta oss med lönnarna vid hans barndomshem, tänkarträdet dit familjen brukade gå för att tänka och den allra första sockerlönnen i trädgården vid huset han nu bor i. Parallellt med trädens historia berättar han sin egen, om hur det är att längta efter att slå rot och bära frukt. Och att göra det tillsammans med trädgårdens Gud.

“Jag är en professionell berättare” skriver Peterson vid ett tillfälle när han berättar om vilken befrielse det var för honom att med en själavårdares hjälp plocka isär de berättelser han så omsorgsfullt målat upp om sig själv. Och han är mycket riktigt en väldigt god berättare. Med ett vackert, näst intill poetiskt språk plockar han guldkornen ur vardagliga situationer – en förmåga han sannolikt kan tacka sin framgångsrika låtskrivarkarriär för.

Att Peterson lever och verkar i USA blir i vissa delar av boken extra tydligt. Han ägnar till exempel ett helt kapitel åt att prata om vilken förlust det är att USA inte har några gångstigar, likt de som går att hitta i England. Då känns ämnet inte så relevant. Inte heller när han pratar om exploateringen av den amerikanska landsbygden. Dessutom finns vissa redaktionella brister från det svenska förlagets sida. Bland annat en så enkel sak som att sidnumren i innehållsförteckningen inte stämmer. Men kanske mer avgörande är de missar i översättningen som förekommer.

Trots detta är jag orimligt förtjust i boken. Peterson fängslar mig! Jag har stundtals svårt att förstå vad han egentligen vill ha sagt, när han börjar i en ände och svävar iväg någon annanstans. Men jag sitter fast.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig