Diskussion om orsak och verkan finns inom flera vetenskapliga fält. I boken “Gud och andra orsaker” visar Ulf Jonsson hur en ny vetenskapsfilosofisk teori kan förändra vår världsbild. Christoffer Skogholt läser en pedagogisk skildring som manar till vidare studier.
Titel: Gud och andra orsaker
Författare: Ulf Jonsson
Förlag: Fri tanke (193 sidor)
Genre: Religionsfilosofi
“Filosofer, religionsvetare och teologer i den akademiska världen blir ofta litet generade och obekväma så snart någon tar upp frågan om Guds handlande i världen” skriver Ulf Jonsson i sin nya bok Gud och andra orsaker.
Anledningen till det är, menar Jonsson, den förståelse av orsakssamband eller kausalitet som växte fram under 1600-talet i och med den “mekanistiska världsbildens” genombrott. Denna innebär att all kausalitet sker genom att materiella objekt direkt påverkar andra materiella objekt – biljardbolls-kausalitet som det ibland kallas. Om detta är den enda formen av kausalitet blir det svårare att tänka på Gud – som ju är icke-materiell – som en orsak.
I våra dagar håller en annan förståelse av kausalitet på att vinna mark: dispositionalismen. Grundtanken i dispositionalismen är att det som förklarar förändring och regelbundenhet i naturen inte är naturlagarna, utan egenskaper som är inneboende i tingen. Tingen i världen har alltså egenskaper som förklarar deras typiska sätt att bete sig – och dessa benämns “dispositioner”. Jonssons syfte är att utreda hur detta perspektiv förändrar förutsättningarna för att tala om Gud som en orsak.
Boken består av fyra kapitel. I det första kapitlet presenterar Jonsson den mekanistiska världsbildens förståelse av kausalitet. I det andra kapitlet ges en redogörelse för den moderna dispositionalismen. Í det tredje kapitlet – som förtjänar att läsas mer än en gång – vill Jonsson applicera dispositionalismen för att utveckla en teori om gudomligt handlande. I det fjärde sammanfattar Jonsson bokens resonemang och slutsatser.
Det synsätt på Guds handlande i världen som Jonsson för fram bygger, för det första, på uppdelningen mellan “primära” och “sekundära” orsaker: Gud är “primär orsak” till världen, och upprätthåller hela den skapade världen. Men denna värld innehåller naturliga orsaker – sekundära orsaker – genom vilka Gud kan handla, utan att ta över de naturliga orsakernas aktivitet, ungefär som en dirigent kan framföra ett musikstycke utan att ta över, utan just genom, orkestermusikernas aktivitet.
För det andra betonar Jonsson att det redan i den skapade världen måste finnas olika typer av orsaker. En person som utför handlingar på grund av motiv och skäl, utövar vad Jonsson kallar för “rationell kausalitet” där mentala fenomen som “intentioner” och “skäl” utgör orsaker. Den mekanistiska världsbilden, enligt vilken det bara finns materiella orsaker, kan alltså inte begripliggöra alla former av orsakssamband i universum, menar Jonsson. För det tredje betonas att världen, enligt dispositionalismen, inte är deterministisk: tingen har egenskaper som disponerar dem till att bete sig på ett visst sätt, men de har en viss inre flexibilitet. Detta kan Gud använda sig av för att antingen, ibland, styra tingen i en viss riktning som ligger inom deras naturliga repertoar, eller för att förstärka deras naturliga kausala kraft.
Dispositionalismen är i grunden en annan teori om hurdan naturen är, än den mekanistiska världsbilden. Som sådan kan den varken påvisa eller utesluta gudomligt handlande, men sådana teorier kan erbjuda bättre eller sämre analogier för att förstå gudomligt handlande. Dispositionalismen är av det skälet en för teologin mer fruktbar teori om naturen jämfört med den mekanistiska världsbilden.
Boken är mycket intressant och Jonsson skriver klart och pedagogiskt, även om innehållet är mer krävande än vad det enkla språket ger sken av. Dispositionalismen är en spännande teori om naturen, som kan hjälpa oss att komma ur den reduktiva och deterministiska världsbild som i mångt och mycket fortfarande formar vår kultur – och som inte ens tycks ge plats för mänskligt handlande.
