Gästkrönikor
Önskar att far hade levt och fått se detta
Folkmordet på assyrier/syrianer börjar äntligen uppmärksammas, skriver Nuri Kino.
Nuri Kino: Själv kommer jag att följa utredningarna, nagelfara dem. Åt far.
Niklas Palmklint
Det var en mörk och kall sista advent, året var 1994 och mina föräldrar hade flyttat från miljonprogrammet Geneta till fina villaområdet Pershagen i Södertälje. När de kom hem från kyrkan den söndagen kände far oro. Han visste inte riktigt vad det var, om det var hans systers familj i Qamishli i Syrien eller om det var kusinerna i Homs som hade råkat illa ut. Mor var upptagen med att förbereda julen och lyssnade inte så noga på när han ringde och försökte få tag på folk. Dagen efter tog far bussen till sin frisörsalong en timme tidigare än vanligt. Det var mycket att göra den här tiden på året, många herrar ville bli fina inför högtiden. Mor hann knappt in till familjens restaurang i Sundbyberg innan telefonen ringde. Det var en närmast hysterisk far, han svor, och var så pass högljudd att vi andra runt omkring hörde samtalet.