Vårt behov av tystnad är enormt i den här kulturen

Jag vaknar med känslan av att vara jagad. I min dröm springer jag stressad till ett tåg jag håller på att missa. Jag hittar inte biljetten! Var är bagaget? Och mobilen? Jag måste ju alltid ha den i närheten, ifall någon domstol eller klient ringer. Det är ju alltid akut, alltid bråttom. Mitt jobb som advokat går ut på att hjälpa människor i kris. Människor som har utsatts för brott, som flytt från krig och omänskliga förhållanden, vars familjer har splittrats sönder. Hur ska jag räcka till för alla som behöver hjälp? Och hur ska jag räcka till för att vara en bra mamma, fru, vän, syster, dotter och medmänniska?