Under drygt tre veckor våren 1808 var Gotland invaderat av Ryssland. Invasionen var en liten del av de pågående Napoleonkrigen i Europa men den var helt oblodig och tog slut lika plötsligt som den startade. Ryssarna kom – Gotland kapitulerade. Svenskarna kom – ryssarna kapitulerade. Enligt historikern Dick Harrison dog inte en enda soldat till följd av invasionen.
De enda som råkade illa ut var de svenskar som gjorde motstånd mot de invaderande ryssarna. De straffades av de svenska myndigheterna med motiveringen att alla människor ska lyda den myndighet de har över sig och det hade de ju inte gjort eftersom de satt sig till motvärn mot den ryska övermakten. 1808 läste de svenska myndigheterna Romarbrevet 13 där det står att “varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig” och tillämpade det utan urskiljning.
Men kan man verkligen läsa Rom 13:1 som ett fribrev till alla makthavare? Det är tydligt att det i kapitlet finns en gudomlig sanktion för samhällsordningen. “Det finns ingen överhet som inte är av Gud”. Men det är lika tydligt inom vilka ramar denna sanktion gäller: “den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda.” Enkelt uttryckt har alla myndigheter en gudomlig kallelse som kan beskrivas som att stå emot det onda och befrämja det goda.
Ingen ondska är så förödande som den systematiska och statligt sanktionerade.
— Niklas Piensoho
För detta syfte har myndigheterna också ett mandat att i värsta fall bruka våld: “Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda.” Även myndighetens våldsmonopol har en mycket tydlig riktning – att stå emot det onda och befrämja det goda.
[ Magnus Malm: Att följa Jesus är viktigare än demokrati och nationsgränser ]
Vad händer när myndigheterna går utanför sitt gudagivna uppdrag? När man inte längre står emot det onda och befrämjar det goda? När man börjar kalla det onda för det goda och det goda för det onda? När man vill kontrollera alla invånare, all handel, hela rättssystemet och all information? Då inträffar det som Uppenbarelseboken vittnar om – statsmakten förvandlas till odjuret.
Ingen ondska är så förödande som den systematiska och statligt sanktionerade. Enligt skriften är det när staten korrumperas som djävulen får fritt spelrum. Det som pågår i Ryssland är ett skolexempel på uppenbarelsebokens skräckvision av den korrupta staten.
Men låt oss nu inte bli naiva och tro att allt det onda kommer från Ryssland medan allt det goda finns i Västeuropa. Så enkelt är det inte. Alla makthavare balanserar på randen till avgrunden och måste hantera frestelsen att tro sig vara den allsmäktige från vilket allt gott kommer och som förväntar sig lojalitet och tacksamhet från alla. Det är inte bara ryska presidenter som korsat den linjen, det är en ständig frestelse för ledare i hela världen.
[ Elisabeth Sandlund: Natofrågan klyver nationen när opinionen svänger ]
