Det minst neurotiska vore att ta in den kontroversiella psalmen i psalmboken igen

Det finns ett klipp på Youtube som jag ofta återkommit till. Det är en inspelning från Leksands kyrka: helgsmål innan första advent 1986. Församlingen sjunger psalmen Fädernas kyrka. Det var sista gången innan dagens psalmbok togs i bruk samma år. Där är psalmen inte med.

Psalmsången i Leksands kyrka är som från en helt annan tid, från en era när Svenska kyrkan var både överhet och en gemenskap som de flesta deltog i. Nu när psalmboken från 1986 ska omarbetas finns en rörelse för att åter göra Fädernas kyrka officiell. Motioner med denna innebörd behandlades av fjolårets kyrkomöte.

Texten till Fädernas kyrka är skriven av J A Eklund till musik av Gustaf Aulén, två av 1900-talets viktigaste kyrkoledare. Båda var förgrundsgestalter i Ungkyrkorörelsen som gjort ett outplånligt intryck på Svenska kyrkan. Folkkyrkan – detta omhuldade men mångskiftande begrepp – var rörelsens idé.

[ "SD-psalm" smögs in i konfirmationsgudstjänst ]

Psalmen straffar ut sig redan med sina två första rader. ”Fädernas kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden!” Inte ett ljud om den världsvida kyrkan, om ekumeniken och ett rike bortom människors nationsgränser. Och är det inte osnyggt att tala om ”käraste samfund”, som om vore det en tävling?

I dag strävar kyrkoideologerna bort från precis det som Fädernas kyrka ger uttryck för. Bort från stats- och överhetskyrka, bort från nationalism och textrader som ”Strid för Guds ära i Norden”.

[ Joel Stade: Teologin omistlig när Svenska kyrkan ska finna sin egen röst ]

Trots att den inte längre finns i psalmboken sjungs Fädernas kyrka fortfarande. Kanske oftast vid begravningar, men jag har också sjungit den på ett dop. Även om teologer och kyrkoledare inte riktigt är bekväma med det är tradition, hembygd och ”det gamla Sverige” viktigt i många människors relation till Svenska kyrkan.

Det psalmen gestaltar är en del av kyrkan.

—  Joel Stade

Det finns skäl att inte ge efter för teologernas brist på bekvämlighet. Psykoterapeuten Carl Gustav Jung menade att människan har en skugga, en omedveten aspekt av vår personlighet som är motsatsen till det vi vill vara. Motsatsen till våra medvetna egenskaper. Skuggan kan orsaka neuroser, men om vi kan integrera skuggan i livet – alltså leva med den utan att varken förtränga den eller låta den ta över – kan den vara en positiv kraft.

Så är det också med Fädernas kyrka. Den är ett uttryck för vad Svenska kyrkan av i dag inte vill vara, men ändå är. Det psalmen gestaltar är en del av kyrkan. Att förneka det vore oklokt.

[ Riskerar Den blomstertid att försvinna?  ]

Om Svenska kyrkan lyfter in Fädernas kyrka i psalmboken igen efter 35 års bortavaro manifesterar det att kyrkan klarar att framträda både som världsvid och nationell, ekumenisk och djupt rotad i sin historia. Att hon kan famna en stor bredd av fromhetsuttryck.

Att göra Fädernas kyrka officiell igen är det minst neurotiska vi kan göra.

[ Nya namn bland ledarsidans gästkrönikörer ]