27 september 2021

En tidning på kristen grund



Ledarkrönikor

Religionsdialog börjar i vardagen - inte i teologiska idéer

Fredrik Wenell: Vänskap mellan kristna och muslimer är givetvis möjligt.

Fredrik Wenell, ledarkrönika
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

För några år sedan besökte jag en anglikansk präst i London. Han och hans fru hade valt att flytta dit för att de tyckte det var en dålig idé att en kyrkobyggnad skulle säljas för att bli moské. De tog sina barn och satte ner sina bopålar i ett mångreligiöst område. En plats som är präglat av arbetslöshet och fattigdom, inte minst bland migranter med annan religiös bakgrund än familjen.

Under förberedelsetiden blev de övertygade om att församlingen skulle präglas av glädje. De insåg att området verkligen behövde en djupare injektion av hopp och tillförsikt. Hoppfulla och glädjefyllda aktiviteter och gudstjänster har sedan dess gjort skillnad i närområdet.

Det är nu snart sju år sedan jag var där men mötet med prästen och församlingen har etsat sig fast i mitt minne.

Prästen berättade att en tisdagskväll alldeles i början av nystarten hörde han skrammel i kyrkans kök trots att han visst att det inte borde vara någon där. Han gick ner och mötte där en grupp muslimska män. Han blev irriterad och frågade självklart hur det kom sig att de var där. Det visade sig att de fått låna en nyckel av den förre kyrkoherden. De träffades där på tisdagskvällarna för att laga mat tillsammans.

Samtalen har bland annat handlat om varför kristna dricker blod och muslimer blir terrorister, men framförallt har de blivit vänner.

—  Fredrik Wenell

Resultatet blev att varannan tisdag tog prästen med sig några vänner från församlingen och lagade mat tillsammans med de muslimska männen. De åt och bestämde att samtalen skulle handla om sina värsta fördomar om varandra. Samtalen har bland annat tagit upp frågor om varför kristna dricker blod och muslimer blir terrorister, men framför allt har de blivit vänner.

Det här sättet att möta dem som är annorlunda än dem själva präglar församlings liv. Trots kulturella eller religiösa skillnader bygger de vänskaper. Församlingen har under de år den verkat kunnat erbjuda det hopp som området så väl behöver. De har gjort det genom att skapa vardagliga möten mellan människor med helt olika bakgrunder.

En annan händelse som visar samma förhållningssätt inträffade när ett brutalt och tragiskt knivmord skett i en källarmoské strax intill kyrkan. Prästen gick över till imamen, som var i hans egen ålder, för att visa sin sympati och erbjuda hjälp. Imamen såg prästskjortan och invände direkt att prästen förmodligen inte ville ha med en så konservativ muslim som honom att göra. Men prästen invände att han också var konservativ så det skulle nog inte vara några problem. Utifrån det uppstod en dialog mellan två troende. Människor som möttes utifrån ett gemensamt behov snarare än i teologiska idéer om att de egentligen innerst inne är likadana.

Det jag lärde mig av mötet med prästen och församlingen var att religionsdialog är bäst när den sker i det vardagliga mötet. I vänskapen varken förstoras, förminskas eller osynliggörs skillnaden mellan människor.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Ledarkrönikor

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar