Överfallen av skönhet mitt i allt

Vi lever i en värld som är svår att riktigt förstå sig på.

Nyheterna berättade för några veckor sedan om en kvinna i Ukraina som återvände till sitt sönderbombade hus. Hon hade varit på flykt några veckor men hade kommit tillbaka för att rensa ogräs. Ogräset var inte det hon främst behövde oroa sig för.

Förra året skedde det flera stora förändringar i vår familj. Vårt yngsta biologiska barn flyttade ut, eller rättare sagt, vi flyttade ifrån honom. Han stannade kvar och vi lämnade honom för att bosätta oss på landet. En plats som våra barn sedan gammalt gärna återkommer till. Vår flytt var egentligen inte från staden utan till våra rötter.

Vi har numera förmånen att både ha skogen och havet tätt inpå knuten. Jag sitter mitt i alla de förändringar som sker med rasande fart nu på våren eftersom jag tillhör den privilegierade minoritet som kan jobba hemifrån ett par dagar i veckan.

Häromdagen när jag skulle skriva en text blev jag störd, av fåglarna.

—  Fredrik Wenell

Det passar mig utmärkt. Jag är en uppbrottsmänniska och naturens förändringar tar därför tag i mig. Det spelar ingen roll om det är höst eller vår. De gulnande bladen, löven som virvlar omkring och mörkret som sakta kryper sig på fyller mig med förundran. Det är samma sak på våren, fast tvärtom, lövsprickning, ljusnande dagar och fåglar som sjunger får mig att stanna upp.

Häromdagen när jag skulle skriva en text blev jag störd, av fåglarna. Deras sång gjorde mig distraherad. Deras läten ljöd så starkt bland klipporna och över ängen att min arbetseffektivitet sjönk. Jag blev stilla och besinnade den skönhet som överföll mig.

[ Nu kallar Gud bönder att betjäna med sitt jordbruk ]

Som teolog tillhör jag inte den skara som kallar sig mystiker. Jag har inte fått förmågan att erhålla någon djupare kunskap om Gud bara genom att reflektera över skapelsen. Det jag däremot inser är att den skönhet som naturen erbjuder är en nåd som Skaparen ständigt skänker oss. Under det vi på ytan kan se forsar en ström som vittnar om att tillvaron på djupet präglas av godhet.

Det är därför paradoxalt att mitt i den skapelse där jag översköljs av skönhet finner kvinnan i Ukraina sin trädgård sönderbombad. Det hem hon hade och den naturens skönhet hon tidigare njutit var nu demolerad av en despotisk makt. Vår värld är tvetydig. Den godhet som skapelsen vittnar om överröstas av den ondska som vi människor tillfogar varandra på platser som Ukraina, Myanmar, Jemen och tyvärr på många andra platser också.

Men tillsammans bekänner vi hoppet om att tillvaron egentligen bär på en skönhet som en gång fullständigt ska återupprättas. När isen väl släpper vet vi att fåglarna vaknar och sjunger lovet till den Skapare som känner dem och oss alla vid namn.

[ Fredrik Wenell: Mellos sånger ett eko från en annan värld ]