Hurra för den lokala församlingen!

Efter två år slutar jag som ordförande i vår lokala församling. En kort tid denna gång men det är något jag signalerade redan från början. Det är skillnad att vara ordförande i en lokal församling än i det lokala näringslivet. Fokus ligger ofta på andra frågor. Det handlar om människors välbefinnande, meningsfullhet, frivillighet och inte minst långsiktigt lojalt givande av både ekonomi och tid. Tron förenar oss till en gemenskap.

Jag tänker att det finns mycket vackert i den lokala församlingen. Olika åldrar som möts, omsorgen om människor som just nu genomlever kriser av olika slag eller kontakter med nya grupper av människor som famlar och söker en tro. Församlingens smågrupper, Alphagrupper, bibelgrupper och konfagrupper. Träffar för barn och vuxna, daglediga och tonår. Frikyrkan som jag alltid varit en del av bärs genom sången och musiken. Strängmusiken på 1950- och 1960-talen till popmusiken, psalmsången och i dag lovsången som för unga är en viktig del av deras böneliv.

Även frikyrkan har professionaliserats på gott och ont.

—  Lennarth Hambre

Teologin har utvecklats. När jag växte upp var det inte ovanligt med pastorer som läste en bibeltext och återberättade texten en gång till med några tillämpningar för åhörarna. I dag förväntar vi oss möta pastorer och präster som är välutbildade akademiker eller i alla fall en påläst medarbetare som är väl reflekterad kring Bibelns stora frågor och samtiden. Det är många begåvade medarbetare som ger de bibliska texterna rättvisa och som hjälpa oss till god andlig vägledning.

Med det sagt kan vi ändå inte säga att allt var sämre förr, men församlingslivet var bara lite enklare? Frågeställningarna var enklare. Innanför eller utanför. Gränsdragningen för den lokala församlingen var tydligare. För eller emot, ljus eller mörker, sanning eller lögn. Det var som att även församlingen var mera svartvit.

Tillvaron i församlingen har blivit lite mera komplicerad. Unga människors psykiska ohälsa påverkar ungdomsgruppen. Alla orkar inte storsamlingar med fullt pådrag med ljus, ljud och drag i lovsången. Men alla är välkomna. Barn som har extra stöd i skolan kommer till barngruppen och förväntas ledas av frivilliga ledare som alltid gör sitt bästa även om kraven ökat kring barns komplicerade vardag. Våra ungdomsledare är superbra! Det ställs stora krav på ledarskap.

Även frikyrkan har professionaliserats på gott och ont. Samtidigt är det fortfarande många frivilliga insatser som lyfter kyrkornas arbete. Kyrkfikat, städgrupperna, styrelsearbetet och omsorgen om människor som är sjuka eller som annars skulle sitta ensamma och bara längta efter gemenskap. Inget är som den lokala församlingen. Hurra för församlingen!

[ Lennarth Hambre: Församlingar som mår bra vet varför de finns till ]