Sträck dig mot friheten – förlåt i dag!

Att förlåta är att vara god mot sig själv. Det menar Carin Dernulf, generalsekreterare för ungdomsorganisationen Equmenia. Som ung fick hon be till Gud för att klara av att möta vännen som svek henne.

För många år sedan gick Carin Dernulf en bibelskola i Kanada. Under året lärde hon känna en charmig kanadensare och de blev kära. För att inte rusa in i något för snabbt bestämde de att de skulle låta relationen stanna vid vänskap tills året på bibelskolan var över. Givetvis pratade Carin Dernulf av sig om sina känslor med sina rumskamrater.

– Därför blev det en chock för mig när jag fick veta att en av mina rumskamrater setts kyssa killen jag var kär i, i en bil nere vid havet.

Carin Dernulf som ju var ung när det hände, menar att känslan av svek kan kännas lika starkt oavsett hur gammal man är:

– Det gjorde nästan fysiskt ont. Dessutom skulle jag dela rum med en av dem som sårat mig. Det fanns ingenstans att fly.

För att klara av det bad hon hela tiden om kraft att orka en dag till.

– Och jag upplevde att jag fick det. Det tog tid, men till slut kände jag faktiskt att jag förlåtit dem som svikit mig. Det var en lättnad.

Även om Carin Dernulf nu har distans till den där händelsen har hon burit erfarenheten med sig genom livet.

– Jag vet att människor råkar ut för värre svek än detta. Ändå tror jag att förlåtelse är ett sätt att bli fri, för alla.

[ Läs mer: Tre steg till förlåtelsen ]

En vanlig missuppfattning, tror Carin Dernulf, är att förlåtelse är det samma som att säga att det som hände var ok.

–  Men att förlåta är att bekräfta skulden och sedan välja att efterskänka.

En annan missuppfattning är att förlåtelse enbart är ett sätt att vara god mot andra.

– Men att förlåta handlar också om att vara god mot sig själv. Att fastna i känslor av besvikelse och ilska håller oss kvar i det förflutna. Då fortsätter vi att styras av andras handlingar mot oss. Samtidigt som den som svek ofta går vidare.

När Carin Dernulf, som också är pastor, talar om förlåtelse citerar hon gärna den bön som Jesus lärde sina lärjungar att be. "Förlåt oss våra skulder, så som och vi förlåter dem som står i skuld till oss. "

– Bibeln är så otroligt tydlig med den kopplingen. Jesus har förlåtit oss och vi ska förlåta varandra.

Samtidigt, menar Carin Dernulf, måste man också tillåta sig att bli arg och ledsen.

– Jag har märkt på mig själv, som är uppvuxen i kyrka och söndagsskola att jag ibland har haft det så självklart i mig att man bara ska förlåta att jag nästan kört över mina känslor.

Ett sådant tillfälle ur hennes eget liv var då hon var inlagd på sjukhus och råkade ut för att en sjuksköterska bedömde hennes tillstånd fel. Det ledde till komplikationer för henne.

– Nästan direkt efter att det hela uppdagats kom sjuksköterskan in i mitt rum och sa förlåt. Och jag sa genast att självklart förlåter jag dig. I efterhand kände jag att jag faktiskt hade behövt lite tid att först få landa i det som hänt.

Men hur ska man då tänka om den som sviker inte ens bryr sig om att be om förlåtelse?

– Det här är ju ofta det svåraste. I vissa lägen kan det hjälpa att man får berätta för den andre hur sårad man blivit.

Sedan finns situationer där sveket är så svårt att man inte ens vill möta den som gjort en illa, där det känns omöjligt att förlåta. Men korset står ändå där som en symbol för förlåtelse och en väg till frihet, menar Carin Dernulf.

–  Jag tänker att man får krypa upp vid korset och stämma in i de ord som Jesus bad för sina bödlar: Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör.