04 december 2020

En tidning på kristen grund



Livsstil

Claes Elfsberg kärleksbombas efter sina program om sorg

“Under mina 50 år i tv har jag aldrig fått så mycket positiv respons som efter de här programmen”


För två år sedan gick Claes Elfsbergs dotter Hanna hastigt bort i cancer. I Dagens podcast berättar det tidigare nyhetsankaret om chocken, saknaden och varför han valde att dela med sig av sin berättelse och göra hyllade programmet “Sorgen och jag”.

Just när Claes Elfsberg och hans familj trodde att det värsta var över kom mardrömsbeskedet.

– Både vår dotter Hanna och vi andra trodde att hon var på väg att besegra cancern. Men så fick hon plötsligt beskedet från läkarna att cancern spridit sig runt hela hjärnan, berättar Claes Elfsberg allvarligt.

Han beskriver sin dotters sista Facebookinlägg där hon skrev till sina vänner och bekanta och berättade att hon inte skulle komma att bli äldre än 30 år. Att doktorn meddelat att hon bara hade några dagar kvar i livet.

– Och för en gångs skull hade läkarna helt rätt i den prognosen, säger Claes Elfsberg.

Han vill helst inte prata för mycket om den där februariveckan 2018 som blev Hannas sista vecka i livet. Det gör för ont.

– Det är så klart alldeles förfärligt att vara döende i cancer. Tänk er själva att ha fruktansvärda smärtor och sedan få beskedet att man ska dö om bara några dagar och den ångesten som den medför, säger han och tystnar en stund.

– Så här i efterhand finns det alltid situationer där man funderar om man själv som anhörig kunde ha agerat på något annat sätt. Men jag känner ändå att jag gjorde allt jag kunde. Jag följde med min dotter på nästan alla behandlingar och läkarbesök och jag trappade ner på mitt arbete för att kunna vara mer med henne.

Lyssna på hela poddintervjun med Claes Elfsberg

Berätta om Hanna, hur var hon?

– Det är fortfarande svårt för mig att tänka på henne utan att bli ledsen för att hon inte är här längre. Hon var sångerska och jag tänker ofta i mitt inre på stunderna då hon sjöng.

– Jag och min fru låter henne vara med i vår vardag. Det rådet fick jag av en arbetskamrat som också hade förlorat ett barn. Vågar man tänka på och prata om den som gått bort så kommer det till sist en tid när man kan göra det utan att falla i gråt. Jag och min fru kan titta på varandra ibland och säga att det där hade Hanna gillat eller det där hade Hanna blivit arg på. Jag är glad att hon är med oss hela tiden.

I femtio år har Claes Elfsberg synts i Sveriges Television. Han är framför allt känd som nyhetsankare, men genom åren har han även lett underhållningsprogram, galor och programserier. Men aldrig under dessa fem decennier har han fått så mycket respons som efter “Sorgen och jag”, den miniserie i två delar som nyligen sänts i SVT.

– Det fullkomligt väller in sms, pappersbrev, telefonsamtal och mejl från människor som blivit berörda. Många vill dela sin egen sorg, ibland vill de också trösta mig. Det är väldigt många och starka reaktioner.

Var det självklart för dig att ta det här steget och vara så personlig i ett tv-program?

– Nej, det var det inte. Det som gjorde att jag ändå ville göra det var att min dotter själv var väldigt öppen med sin sjukdom. För egen del kände jag också att det saknades ett sådant här program. Det finns så många människor som brottas med ungefär samma tankar och känslor om sorg som jag har brottats med.

Är vi dåliga på att prata om sorg i Sverige?

– Mitt intryck är definitivt att vi pratar för lite om sådana här saker. Jag vet av egen erfarenhet att behovet av att prata om den man förlorat är enormt. Man vill helst inte prata om någonting annat. Men i vårt samhälle har livet delats upp så att vi helst håller döden så långt ifrån oss som möjligt. Många som skriver till mig beskriver att de går och bär på en stor sorg som omvärlden inte ser eller känner till.

I programmet “Sorgen och jag” samtalar Claes Elfsberg med andra som förlorat närstående. Han beskriver att det varit speciellt att känna den omedelbara förståelsen i mötet med människor som också förlorat ett barn.

– Jag möter författaren Lasse Berg i programmet, som också förlorat en dotter, och han beskriver att vi som förlorat ett barn känner det nästan som att vi ingår i ett hemligt ordenssällskap. Och jag kan inte förklara det bättre, det är en väldigt speciell känsla att äntligen möta någon som begriper.

I programmet uttrycker du att du önskar att sorgen till sist skulle blandas med glädje, har det blivit så ännu?

– Jag tycker att jag känner lite grann av den där glädjen. Men än så länge är det alldeles för mycket sorg och ledsenhet, det är fortfarande det som dominerar.

Claes Elfsberg är tydlig med att han själv inte är troende. Däremot beskriver han att han som barn hade en hel del kontakt med den frikyrkliga grenen av kristenheten.

– Mina morföräldrar var varmt troende baptister. Men jag har ingen tro själv.

Claes Elfsberg berättar att begravningen blev en viktig del i sorgearbetet för honom.

– Det var en begravning i kristen tradition, som innehöll fin musik som Hanna tyckte om och ett fint griftetal av en präst som faktiskt kände Hanna.

– Jag pratade i programmet med en annan präst som forskat kring begravningar som sa att när människor går in på en begravning så är ryggen ofta lite krökt, men på väg ut är den rakare. Riten har hjälpt oss. Och riter är viktiga, men det är viktigt att poängtera att var och en är fri att utforma riterna själva.

Många av de människor som Claes Elfsberg samtalar med i programmet ”Sorgen och jag” är troende på olika sätt. Bland annat möter han människor som berättar om sorg och sörjande inom islam och judendom.

– Det har varit Intressant att höra om hur andra grupper i Sverige gör i sorgen. När en muslim eller en judisk person dör sker allt mycket snabbare. Man väntar inte så länge med begravning. Och det var också fint att höra hur människor samlas direkt och hjälper den som sörjer. Man lagar mat, håller om och finns där. Vi kanske inte är lika bra på det där i vår egen lutherska tradition.

Claes Elfsbergs röst är lika tydlig och klar som när han läser upp nyheter i tv. Samtidigt hörs en annan eftertänksamhet bakom orden. Han beskriver att han blir allt mer övertygad om hur viktigt det är att våga samtala om förlust, sorg och saknad.

– Min dotters död är det mest fasansfulla jag drabbats av och det är klart att det förändrat mig. Men jag kan inte säga exakt hur ännu. Det jag dock kan säga är att jag i dag är mycket mer villig att prata om sådana här känslor än tidigare, säger Claes Elfsberg.

---

Fakta: Claes Elfsberg

  • Ålder: Fyller 71 år den 26 november.
  • Yrke: Journalist och programledare.
  • Aktuell: Med programmen “Sorgen och jag” som fortfarande finns att se på SVT play.
  • Familj: Hustrun Monica, vuxna barn och barnbarn.

---

Mer i podden – Hör Claes Elfsberg om:

  • Att många tittare fått en ny bild av honom efter programmen om sorg.
  • Skillnaden som anhörig att förlora någon plötsligt eller under ett längre förlopp.
  • Vad han hoppas på och drömmer om i framtiden.

---

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för kultur och livsstil på Dagen.

Fler artiklar