22 oktober 2021

En tidning på kristen grund



Livsstil

“Det fanns bara ett jobb för mig och det var journalist”

Elisabeth Sandlund fyller 70 år – Felicia Ferreira och jubilaren möttes för ett samtal

Elisabeth Sandlund intervjuas av Felicia Ferreira inför sjuttioårsfirande.
Scoutledare, föreläsare, författare, kyrkopolitiskt aktiv … Listan över Elisabeth Sandlunds engagemang kan göras lång. Ändå är det främst som journalist de flesta känner henne. I ett samtal med sin chef, Felicia Ferreira, berättar Elisabeth om det som förde henne in på den banan, och om vad hon lärt sig genom åren.

Att Elisabeth Sandlund sitter i en fåtölj på Dagens redaktion för att, inför filmkameror, låta sig intervjuas inför sin stundande 70-årsdag må kännas främmande för jubilaren själv. Men faktum är att 28 år på Svenska Dagbladet (SvD), sex år på Kyrkans tidning och nu senast, en innehållsrik tid på tidningen Dagen, lett fram till nämnda ålder för den mångmeriterade journalisten.

– Det känns lite overkligt kan jag tycka, men det går inte att komma ifrån. Så är det.

Se hela intervjun:

Elisabeth Sandlund är välbekant, inte bara för Dagens läsare, utan hon har genom sin medverkan i Godmorgon världen i P1, diverse debattprogram i både radio och tv och genom sina många föreläsningar över landet, blivit något av en kristen kändis. Men hur började det – hur blev hon journalist? Det visar sig vara en av alla lustiga anekdoter som Elisabeth gärna delar med sig av.

– Ja, det är en rolig historia. Jag var elva eller tolv år och gick i mellanstadiet, då läraren gav klassen i uppdrag att göra en klasstidning. Jag räckte upp handen och vrålade: “Då blir jag chefredaktör!”. Jag vet inte varifrån det kom, men så blev det i alla fall.

När tidningen var färdig efter ungefär två veckor var den unga Elisabeth säker på sin sak:

– Det fanns bara ett jobb för mig och det var att bli journalist, berättar hon för Felicia Ferreira och det närvarande kamerateamet.

Elisabeth Sandlund intervjuas av Felicia Ferreira inför sjuttioårsfirande.

Målmedveten som hon var redan på den tiden började hon förbereda sig så gott hon kunde, bland annat genom att gå en kurs i maskinskrivning.

– Det sitter i än i dag, att jag skriver med alla fingrarna och väldigt fort. En del säger att jag skriver fortare än jag tänker och jag vet inte om det är bra eller dåligt, säger hon och skrattar.

Kvar på samma arbetsplats

17 år gammal fick Elisabeth sommarjobb på Norrbottens-Kuriren och hon började så småningom frilansa för Svenska Dagbladets lokaltidningar. På SvD fick hon också sin första fasta tjänst, vilket ledde till att hon blev kvar på tidningen i inte mindre än 28 år, som skribent, chef och sedermera analytiker på näringslivsredaktionen.

– Jag skrev en hel del om nationalekonomi och de stora sammanhangen, men framför allt var det spännande att få följa många företag. Mot slutet var jag analytiker och jag fördjupade mig i bioteknik och läkemedel. En sak som jag är stolt över är att jag har tio poäng i farmakologi – det är inte många journalister som har det!

Något annat som hon har, och som hon gärna delat med sig av på föreläsningar över landet och inte minst i boken “Drabbad av det oväntade”, är sin dramatiska omvändelsehistoria. Efter att ha vänt allt vad Gud och kyrka hette ryggen i samband med sin egen konfirmation, vände det för Elisabeth den dagen då yngsta dottern konfirmerades 1999. Till saken hör att Ulrika, eller Ulle som hon vanligtvis kallas, föddes med en intellektuell funktionsnedsättning. Elisabeth och maken Björn har således behövt finnas vid Ulrikas sida i allt hon tagit sig för.

– Jag var fullständigt ointresserad av det som hände i kyrkan, men när det var nattvard gick jag fram för att göra Ulle glad, säger Elisabeth.

– Då passade Gud på och jag fick möta honom där. Han är ju väldigt bra på tajming!

Elisabeth Sandlund inför sjuttioårsfirande.

Hittade hem och fick svar

Elisabeth beskriver det som att hennes liv förvandlades från den stunden. Från att ha förnekat Gud totalt längtade hon nu efter att lära känna honom allt mer, han som hade rört vid henne så tydligt. Men den första tiden blev också smärtsam, berättar hon.

– Jag trodde mig inte ha rätt till Guds förlåtelse eftersom jag förnekat honom i så många år. Efter några väldigt jobbiga veckor hamnade jag i S:ta Clara och fick där ett nytt tilltal: “Här får du stanna, här får du hjälp”. Då vågade jag öppna mig för människor, jag fick förbön och fick förstå att Jesus redan hade ordnat det där med förlåtelsen på korset. Också för mig.

Felicia: Efter dina sex år på Kyrkans tidning kom du hit till Dagen och du har varit en fantastisk tillgång för tidningen, det finns ingen som kan säga något annat. Du har varit med om omorganisationer, nya chefer och en hel del annat genom alla år som journalist. Hur har det varit?

– Journalister är på ett eller annat sätt synliga och vi blottar oss när vi skriver. Det kan bli jobbigt om man är väldigt osäker som person, att hela tiden tänka på vad andra ska tycka. Det vi skriver får konsekvenser och människor kan höra av sig, vare sig de är arga eller tacksamma.

Felicia: Hur känns det när de är arga – går det ibland innanför det där skyddet?

– Ja, när det är riktat mot mig som person, då tycker jag det är jobbigt. När man inte bara tycker att jag skriver dumheter utan dessutom att jag är korkad. Då finns frestelsen att ge igen med samma mynt, men då gäller det att bromsa sig, att vända andra kinden till. När Luther satte upp sina teser var det för att få till en disputation, det vill säga att först få motståndaren att förstå hur jag menar, innan motargumenten kan komma. Det är viktigt att hålla fast vid i denna tid av etikettklistrande.

Felicia: Med din långa erfarenhet inom kristna medier – vad ser du för utmaningar för kristenheten framåt?

– Samma som den kristna tron alltid har haft, nämligen att bli tydligare i samhället vi lever i. Att sprida det kristna kärleksbudskapet tydligt och klart, även om det inte alltid är enkelt när samhällsklimatet är hårt. Men att behålla tydligheten och samtidigt visa på Guds kärlek – det tror jag är viktigt.

Elisabeth Sandlund intervjuas av Felicia Ferreira inför sjuttioårsfirande.

---

Tio snabba med Sandlund

  • Elcykel eller buss – Jag har en egen.
  • Hummus eller falafel – Inget av det, jag tål inte kikärter och det är ett problem när man är i Israel!
  • Joh 3:16 eller Psalm 23 – De kompletterar ju varandra, men jag får nog ändå välja NT även om jag älskar Psaltaren.
  • S:ta Clara eller Frimodig kyrka – Det väljer jag inte mellan! S:ta Clara står mycket för samma värderingar som Frimodig kyrka.
  • Andreas Nielsen eller Anders Arborelius – Tänk om någon av dem tittar på det här och så blir någon ledsen! Jag gillar båda, men har träffat kardinalen mer.
  • Rom eller Jerusalem – Två fina städer men Israel är lite som mitt hemland nummer två.
  • Hotellrum eller scouttält – Friluftsliv, vara ute i skog och natur, det gillar jag. Man sover aldrig så bra som i tält.
  • Högmässa eller soppmässa – Jag tycker liturgin är viktig, att vila i.
  • Lewi Pethrus eller Sven Lidman – Å, den striden!
  • Big brother eller Vem vet mest – Där har jag ju faktiskt varit med, jag gick till fredagsfinal i alla fall.

---

---

Elisabeth Sandlund

  • Aktuell: Fyller 70 år den 12 juli.
  • Bor: I lägenhet i Bromma.
  • Familj: Gift med Björn, två vuxna döttrar, Helena, 42 år, och Ulle, 38 år.
  • Gör: Journalist, författare. Ledarskribent på tidningen Dagen.
  • Böcker: “Drabbad av det oväntade” (Cordia), “Fortsättning följer …” (Cordia) och “Ulles mamma” (Libris).

---

Josefin Lilja

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter på Dagen.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Livsstil

Fler liknande artiklar

Jubileum


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar