Livsstil

Mötet med Gud kan bli en vacker hemlighet i stället för att delas på Facebook

David Fiske skriver inför söndagens texter på Johannes döparens dag

David Fiske, Bibelkrönika

Det har aldrig varit enklare att dela med sig av sina upplevelser, tankar och upptäckter än nu. Tack vare Facebook och Instagram kan vi på någon minut meddela hela bekantskapskretsen och resten av världen om varje förändring, förbättring och försämring i våra liv. Vi har börjat räkna med att alla är intresserade av vad vi anser om eurovisionsfinalen, valet, Johnny Depp och vädret. Frågan är om semestern, barnets första steg eller den romantiska spahelgen riktigt räknas om den inte rapporteras på Facebook? Vi har tränats i att alltid dela det som händer oss, utan fördröjning eller eftertanke. För tjugo år sedan var uppmärksamheten riktad på rockbandet när det var konsert - idag har vi blicken fäst på våra mobilen eftersom vi filmar och lägger upp bilder. Frågan är vad som händer med oss när vi alltid direkt delar det vi upplever?

Det är Johannes döparens dag på söndag och nio månader innan Johannes föds gör hans pappa Sakarias sitt livs upplevelse. Medan han är i templet för att utföra sin prästtjänst kommer en ängel med budskapet att han och hans fru, trots deras höga ålder ska få ett barn som ska “få många i Israel att vända tillbaka till Herren”. Sakarias undrar hur det ska gå till och efterlyser något som kan ge visshet på att löftet är på riktigt. Ängeln berättar att Sakarias ska bli stum och kunna tala först när barnet har fötts. Ut från templet kommer därför en tyst och omtöcknad präst. Alla undrar vad som hänt men han kan inte berätta om sin upplevelse.

Äntligen kommer dagen när värkarna sätter i gång. Barnet får namnet Johannes, därmed är Sakarias tystnad över och lovsång är det första som kommer ur hans mun. Jag undrar varför det var just tystnaden som blev konsekvensen av Sakarias bristande tro. Kanske var det tystnaden han behövde? Det är inget jag vet, däremot är jag säker på att jag och du behöver den mer än någonsin. I tystnaden kan vi bearbeta och begrunda det Gud gjort i våra liv utan att behöva slutgiltigt sätta ord på våra erfarenheter. Mötet med Gud kan med tystnadens hjälp bli en vacker hemlighet mellan dig och din skapare i stället för ett meddelande på Facebook som ska värderas, gillas och kommenteras.

Sakarias lär oss att ibland är det tid för tystnad, andra gånger är det dags att ropa ut Guds härlighet. Det däremot Sakarias inte svarar på är vilken period du är i. En klok tanke kanske är att börja i tystnaden. Om det behövs eller känns givande ropar vi sedan ut det Gud gjort i våra liv. Tysta leken börjar nu.

---

Gammaltestamentliga texten: Jeremia 22:1-4

Så sade Herren: Gå bort till judakungens palats och tala där dessa ord: Hör Herrens ord, du Judas konung, som sitter på Davids tron, du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar. Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats! Om ni rättar er efter denna befallning skall kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar färdas genom portarna till detta palats, följda av sitt hov och sitt folk.

Episteltext: Apostlagärningarna 13:16-25

Paulus reste sig, gav tecken till tystnad och sade: “Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna på mig. Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten, och med lyftad arm förde han dem ut därifrån. I omkring fyrtio år sörjde han för dem i öknen, och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och lät dem ta deras land i besittning. Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare, fram till profeten Samuels tid. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kish och av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. Efter att ha avsatt denne upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: ‘Jag har funnit David’, Jishajs son, ‘en man efter mitt sinne’, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ‘Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’

Evangelietext: Lukasevangeliet 1:57-66

Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: “Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: “Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: “Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.

Psaltarpsalm: Psaltaren 96:1-13

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, sjung till Herrens ära, hela världen! Sjung till Herrens ära, prisa hans namn, ropa ut hans seger dag efter dag! Förkunna hans ära bland folken, bland alla människor hans under! Ty stor är Herren, högt är han prisad, värd att frukta mer än alla gudar. Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen. Han omges av prakt och glans, av makt och härlighet i sitt tempel. Ära Herren, alla folkslag, ära Herrens majestät, ära Herrens höga namn! Kom till hans förgårdar, kom med offer, fall ner inför Herren i helig skrud! Darra inför honom, hela jorden! Förkunna bland folken: Herren är konung! Världen står fast, den kan inte rubbas. Han dömer folken med oväld. Må himlen fröjdas och jorden jubla, havet brusa och allt det rymmer, marken och allt den bär må glädja sig. Då skall alla träd i skogen jubla inför Herren — se, han kommer, se, han kommer för att råda över jorden, råda rättvist över världen, råda trofast över folken.

---

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig