Den alldaglige Jesus blir plötsligt majestätiskt självlysande

Jag märker efter ett tag att jag håller andan. Vill spola framåt. Klarar de av det? Ett gäng entusiaster har spänt upp en lina 600 meter över marken. Var? I Abisko, mellan två bergstoppar som tillsammans skapar Lapporten. Linan är 2 100 meter lång. David, en av initiativtagarna, berättar att för honom var höjdrädslan och behovet av total närvaro en av orsakerna till att han började med highlining, som sporten heter.

“Det känns fantastiskt att vi fått tillåtelse att sätta upp linan på en så ikonisk och majestätisk plats”, säger David.

Jag ser en dokumentär om världsrekordförsöket i Lapporten. Ja, det är verkligen andlöst vackert. Den dramatiska formen på berget, som en gigantisk skateboardramp. Milsvid utsikt över det rosa mjuka landskapet. Det är juni, solen går inte ner, bländar bara av sitt sken, som Harry Martinson skriver. Natten blir inte av, allt vilar bara stilla och hålls ihop av ljuset.

Jesus verkar inte höjdrädd. Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett högt berg. Det står inte vilket berg de gick upp på, en del bibelvetare föreslår att det var berget Hermon, i närheten av Caesarea Filippi. Det är 2 700 meter högt. Toppen är långt över trädgränsen, med snö som ibland ligger kvar även på sommaren och molnslöjor som kan komma och svepa in hela berget. Det är majestätiskt. När Jesus stod där på berget förvandlades han inför sina vänner.

Jesus är fattig, alldaglig och har inget självklart stjärnglitter omkring sig så att de han möter förstår att han är gudomlig. Men nu, på förklaringsberget, får Petrus, Jakob och Johannes se hela Jesus himmelska härlighet. Jesus blir självlysande. Kanske står han i snön som glittrar som små discokulor över hela marken. När lärjungarna skall beskriva det senare famlar de efter ord. Hur ljusa var hans kläder? “Så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder”.

Det är samme Jesus som hyvlar vid snickarbänken som skiner av gudomlighet.

Vad som sker på förklaringsberget är inget man egentligen kan förklara eller reda ut, lika lite som man kan reda ut en juninatt i Abisko. Men vi kan föreställa oss den gnistrande Jesus och öva oss på att se honom dyka upp som förhärligad både på bergstoppar och i dalarna. Överallt finns det portar. Det är samme Jesus som hyvlar vid snickarbänken som skiner av gudomlighet. Och det majestätiska ljuset lyser i juninatten, så att mörkret inte ens blir av. Eller som Jesaja sa: natt skall icke förbliva där nu ångest råder.

---

Veckans bibeltexter

Kristi förklarings dag - Jesus förhärligad

Gammaltestamentliga texten: 2 Mosebok 34:27-35

Herren sade till Mose: “Skriv ner dessa befallningar, ty i enlighet med dem har jag slutit ett förbund med dig och med Israel. “Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Och han skrev förbundsvillkoren, de tio budorden, på tavlorna. När Mose gick ner från Sinaiberget och hade med sig förbundstecknet, de två tavlorna, utgick det en strålglans från hans ansikte, därför att han hade talat med Gud, men han märkte det inte. Då Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Moses ansikte vågade de inte komma emot honom. Men Mose ropade på dem, och då kom Aron och alla hövdingarna i menigheten till honom, och han talade med dem. Sedan kom alla israeliterna fram, och Mose gav dem alla de befallningar som han hade fått av Herren på Sinaiberget. När Mose hade talat satte han en mask för ansiktet. Varje gång Mose trädde fram inför Herren för att tala med honom tog han av masken tills han gick ut igen. När han hade kommit ut talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt. Då såg israeliterna hur Moses ansikte strålade, och Mose satte masken för ansiktet tills han åter skulle gå in och tala med Herren.

Episteltext: 2 Korinthierbrevet 3:9-18

Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. Det som förr hade sin härlighet visar sig inte ha någon, så snart den jämförs med den överväldigande härligheten. Ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte härligheten hos det som består. När jag nu har detta hopp kan jag uppträda med stor frimodighet och gör inte som Mose. Han dolde sitt ansikte med en duk för att israeliterna inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut. Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna dag hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner. Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.

Evangelietext: Markusevangeliet 9:1-13

Och han sade: “Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt. “Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: “Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia.” Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: “Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus. När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda. Och de frågade honom: “Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?” Han svarade: “Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom.”

Psaltaren: Psalm 89:12-18

Din är himlen och din är jorden, du har grundlagt världen och allt den rymmer. Du skapade norr och söder. Tabor och Hermon jublar över dig. Din arm är full av kraft, din hand är segerrik och stark. På rätt och rättfärdighet vilar din tron, nåd och trofasthet finns hos dig. Lyckligt det folk som vet att hylla dig, Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus. De gläder sig ständigt över ditt namn och jublar över din rättfärdighet, ty du är deras styrka och glans.

---