Livsstil

Vi har en fallenhet att använda Gud för våra egna syften

Rickard Sundström skriver utifrån Jesu ord om att inte alla som säger “Herre Herre” blir bönhörda

Rickard Sundström, bibelkrönika

Vi vill ha en Piggelin så här års. Vi vill ha räkfrossa och saltstänk. Vi vill ha vad som helst, bara det inte stör det lågt liggande läget i brassestolen. Men Jesu ord rör om. Inte i teorin, utan i praktiken. De riskerar att paja konferenssommarkänslan och rabarberpajen, att få Lisebergsåkbandet runt handleden att skava. Jesu ord har dock en befriande inverkan på mitt liv även om första anblicken ruskar om mig: Har jag börjat göra målet till mitt medel?

Ett sätt att mäta kvaliteten på en relation är att fundera på i vilken mån jag använder den andra personen för mina egna syften och behov. Ju mer användbar en människa är för mig, desto ointressantare blir själva relationen och personen. Du börjar inte semestra med din rörmokare, fastän han installerade en ny blandare i badrummet i våras. Han ringdes in, gjorde sin grej och nu minns du inte ens vad han hette. Han var ett användbart medel för ditt mål.

Vi har en fallenhet att successivt börja använda Gud för våra egna syften. Bön kan glida över till något som mer liknar magi än samtal med Jesus. Vi befaller, svänger våra andliga trollspön och riskerar att låta som en skara förstaårselever på Hogwarts.

Bön är inte magi och därför rör Jesu ord om. Han påstår att inte alla som säger “Herre, Herre” till honom ska komma in i Guds rike, att han ska säga som det är: Jag känner er inte. Och det till några som tycks ha gjort allt som en levande kyrka önskar pyssla med och vars resultat säkerligen skulle invadera förstasidan på Dagen och Hemmets Vän.

Orden blir en omfrasering av budet att inte missbruka Herrens namn. Det finns ett frimodigt, ödmjukt, vänskapsbaserat bruk av Jesus-namnet, men bruket kan bli ett missbruk och målet medlet. Och som i allt missbruk har personen bara ett enda mål: sitt eget rus, där allt och alla andra är intressanta så länge de går att utnyttja för missbrukarens egen vinning.

Jesu ord lockar oss bort från ett magiskt bruk av “i Jesu namn, amen” till praktisk efterföljelse.

Hela Bergspredikan avslutas med jämförelsen mellan den som bygger hållbart på klippan och den som bygger ohållbart på sandstranden. “Den som hör dessa mina ord och handlar”, inte “hör dessa mina ord och säger”. Tron och därmed också relationen till Gud är praktisk, den levs mer än teoretiseras och ingen kan ha en kärleksfull, ärlig relation till någon bara i teorin. Det är på sikt ohållbart att komma hem från jobbet och säga till sin fru: “Jag älskar dig … i teorin.”

Jesu ord rör om och de lockar oss bort från en teoretiserad tro och ett magiskt bruk av “i Jesu namn, amen” till praktisk efterföljelse, till honom själv. Jesus är målet – inte medlet.

Kvaliteten på en relation bevisas genom att jag inte utnyttjar den andre för mina syften. Har jag börjat göra målet till mitt medel?

---

Åttonde söndagen efter trefaldighet – Andlig klarsyn

Gammaltestamentliga texten: Ordspråksboken 7:1-3

Min son, håll fast vid mina ord och bevara mina bud inom dig. Håll mina bud så får du leva, bevara min lära som din ögonsten. Bind dem om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

Episteltexten: 1 Korinthierbrevet 3:10-15

Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.

Evangelietexten: Matteusevangeliet 7:22-29

På den dagen skall många säga till mig: ‘Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ‘Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’ Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.” När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.

Psaltaren: Psalm 119:30-35

Sanningens väg har jag valt, dina lagar har jag för ögonen. Jag håller mig till dina lagbud, svik mig inte, o Herre. Jag löper den väg dina bud visar, ty du har vidgat min insikt. Visa mig, Herre, dina stadgars väg, och jag skall följa den till slutet. Ge mig förstånd att lyda din lag, att hålla den helt och fullt. Led min vandring efter dina bud, den stigen går jag med glädje.

---

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig