Livsstilskrönika

Goda vanor hjälper oss igenom krisen

Åsa Molin: Att hela tiden förbereda sig för alla tänkbara scenarier kan ge en falsk känsla av trygghet

Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

Vi satt på kafé och drack te när min vän Ellen frågade:

– Har ni en krislåda?

– Nej, men jag insåg för ett tag sedan att vi behöver höra vad som händer om det blir en kris, så jag beställde faktiskt en vev-radio. Men det var långa leveranstider, svarade min andra vän Maria.

“Vid ett längre strömavbrott eller kris i samhället måste du vara beredd på att klara dig minst en vecka helt själv” skriver beredskapsfabriken. Civilförsvarsförbundet ger oss förslag på saker att ha hemma i en krisberedskapslåda: stormkök, konserver, vattenreningstabletter och fotogenlyktor. En kortlek rekommenderar de också, så att man har något att göra om internet ligger nere.

Allt prat om att förbereda sig väcker motstridiga känslor hos mig. Ja, visst, självklart är det bra att tänka på vad som skulle kunna hända och vara beredd så att man inte sitter där med skägget i brevlådan och inte har någon sax att klippa sig loss med. Om vi misslyckas med förberedelse, så förbereder vi oss för att misslyckas, som Benjamin Franklin sa. Men vad händer med oss människor om vi blir allt mer upptagna i vår tankevärld med olika framtida scenarios som vi ska skydda oss från? Framtiden är ju till själva sin natur osäker och omöjlig att förutsäga. Mycket förberedelse leder kanske till en känsla av trygghet och kontroll, men är det en äkta trygghet, något som går att luta sig mot?

Söndagens text handlar om att leva vaksamt. Jesus ger sina lyssnare två bilder. Den första handlar om att “fästa upp sina kläder”. Varför då? Ja, de kläder man hade var ofta mantlar eller långa skjortor som hängde löst. Innan man skulle börja jobba eller springa fick man alltså binda upp sin tunika vid bältet så att man inte snubblade. Bilden handlar om att vara redo, resklar och rörlig. Den andra bilden handlar om att “hålla lamporna brinnande”, att ha olja så att det räcker, även om det skulle dröja till sent på natten.

Det är sådana saker Jesus uppmuntrar oss att ha till hands om krisen kommer.

Men vad menar Jesus rent konkret? Hur lever man förberedd, utan att drunkna i “worst-case-scenarios”? För Jesus handlar det inte om fotogenlampor, men det är praktiskt. Att förbereda sig handlar om vanor. Jesus har tidigare i samma kapitel gett exempel på vad han menar. Vanan att leva som man lär, att frukta Gud mer än människor, att lita på att Gud har omsorg om sina barn, vanan att stå rak i ryggen när det gäller sina övertygelser och att vara fri i förhållande till prylar. Det är sådana saker Jesus uppmuntrar oss att ha till hands om krisen kommer. Vattenreningstabletter i all ära, men som våra kristna systrar och bröder i drabbade länder kan berätta för oss, när det väl gäller handlar motståndskraften framför allt om vår inre styrka.

Att äga rörlighet i tanke, hjärta och handling. Att ha tillräckligt med kärlekens olja så att den inte tar slut. Sådant är det lång leveranstid på.

---

Söndagen före domssöndagen – Tema: Vaksamhet och väntan

Gammaltestamentliga texten: Jesaja 51:4-6

Lyssna på mig, alla folk, ni folkslag, hör noga på! Från mig ska lagen utgå, min rätt ska bli ett ljus för folken. Snabbt nalkas min rättfärdighet, min hjälp är på väg, med mäktig arm skipar jag rätt bland folken. Fjärran länder väntar på mig, de sätter sitt hopp till min makt. Lyft blicken mot himlen, betrakta jorden därunder. Himlen ska lösas upp som rök, jorden slitas ut som en klädnad och dess invånare dö som flugor. Men min hjälp varar i evighet, min rättfärdighet går aldrig om intet.

Episteltext: 2 Korinthierbrevet 13:5-9

Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet? Jag hoppas ni ska inse att jag för min del har bestått det. Jag ber till Gud att ni inte ska göra något som är ont, inte för att jag ska visa mig hålla måttet, utan för att ni ska göra det som är gott; sedan får det gärna se ut som om jag inte höll måttet. Jag kan inte skada sanningen, bara främja den. Jag gläder mig när jag själv är svag och ni är starka. Just det ber jag om, att ni ska bli alltmer felfria.

Evangelietext: Lukasevangeliet 12:35-40

Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare – saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

Psaltaren: Psalm 139:1-18

För körledaren. Av David, en psalm. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tungavet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.

---


Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig