Miraklet glider mig hela tiden ur händerna

Jag har stött på patrull den här adventstiden. Det är svårt för mig att komma fram till förundran inför julens mirakel. Jag försöker flyga, men lyfter inte ens tio centimeter från marken. Jag försöker föreställa mig himlarymdernas skapare på tillväxt bland Marias inälvor. Den evige, stor som en avokado, i en tonårings livmoder. En liten astronaut som svävar fritt i sin mammas mage, omsluten av sin Faders Ande. “Hans namn är heligt”, som Maria sjöng för oss. Detta är stora ting. Större ting finns faktiskt inte.