Livsstilskrönika

“Inget gör mig mer heligt avundsjuk än detta”

Rickard Sundström imponeras över äldre människors uthålliga gudslängtan


Han hade vankat och väntat. Hur och när gudstilltalet kom till honom vet vi inte, men det var allt Simeon levde för. Långt innan Pingstdagen och uppfyllda lärjungar kom helige Ande över Simeon med visionen. Han skulle få se bebisen som skulle växa upp och förändra allt. Härlighet för folket i Israel, uppenbarelse för hednafolken. Messias. Guds räddning. Starten på fortsättningen. Guds rike utan slut.

Simeon måste rimligtvis ha sett hundratals bebisar, om så inte komma och gå, men bäras fram i templet i Jerusalem eller bäras runt på stadens gator. Han såg familj efter familj, dag efter dag. Månader blev år och decennier. Går det sätta sig in i de tvära kasten mellan brinnande hopp och förkolnad besvikelse? Hundratals gånger. Andetag av “Kan det vara han?”. Suckar av “Inte i dag heller…” Gud hade ju talat, hade lagt visionen i Simeons innersta. När skulle det ske? Kommer det överhuvudtaget att hända?

Hanna

Få saker är vackrare än äldre personer som är försonade med sin livsresa. Ålderdom kan vara bitterhet och besvikelser över hur det blev och allt som inte blev. Brustna drömmar som konserverat hjärtat. Ålderdom kan också vara ett Guds mirakel att leva ända tills man dör, där Gudsrelationen är livets verkliga syre och hoppet lever trots vad som helst.

Få saker är vackrare än äldre personer som är försonade med sin livsresa.

Hanna hade förlorat sin man när hon troligtvis inte var många år över tjugo. Vilken tragik och sorg, men uppenbarligen inte hennes ändhållplats. Hur vet vi inte, men sextio år senare viker hon fortfarande inte från Guds hus. Hanna lever i bön och längtan efter Guds löftens uppfyllnad.

Hennes liv lever, precis som Simeons, genom vårvindar och försommargrönska, genom nattsvart lust att sluta hoppas. Guds Messias ska komma och jag ska få se honom.

Ibland möter jag äldre som grävt ner sin Gudsförväntan eller fått den kvävd av omständigheter. Ibland har bara tidens gång skopat uppgivenhet över tron på Guds tilltal. Ibland är det förklarligt, ibland håller inte bortförklaringarna. Men ibland möter jag äldre som vid livets slut kan vara tärda av sjukdom och bräcklighet, men de är mer levande än barn. Det är inte krampaktigt och nervöst. Det är tro på Gud och inte tro på deras gamla “Så säger Herren”-anteckningar. Inget är friskare och gör mig mer heligt avundsjuk. Att tro livet igenom, att ha sett Jesus och hört hans röst och därför aldrig sluta längta.

Helgens bibeltext har säkert flera lager av andlig uppenbarelse och profetisk vibration, hoppas det når dig och uppmuntrar dig. Men texten handlar också om två äldre som med sina vanliga liv levde inför en trofast Gud år efter år, hoppas det når dig och utmanar dig.

“Mina ögon har sett Din frälsning som du har berett för alla folk.”

---

Kyndelsmässodagen - Tema: Uppenbarelsens ljus

Gammaltestamentliga texten: Mika 7:7-8

Men jag spanar efter Herren, jag väntar på Gud, min räddare: min Gud skall höra mig. Triumfera inte, du min fiende! Jag har fallit men reser mig igen, jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus.

Episteltext: Apostlagärningarna 2:42-46

Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.

Evangelietext: Lukas 2:22-40

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren —det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren —och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: “Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid —ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Psaltaren: Psalm 138:1-8

Av David. Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel, och prisar ditt namn, du som är god och trofast. Du har gjort långt mer än du lovat. Du svarade mig när jag ropade, du fyllde mig med kraft. Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre, ty de har hört dina ord. De skall sjunga om Herrens vägar, ty stor är Herrens härlighet. Hög är Herren, men han ser de låga, upphöjd och fjärran känner han allt. När jag drabbas av nöd bevarar du mitt liv. Mot mina fienders vrede sträcker du ut din hand, din starka hand räddar mig. Herren skall fullborda vad han gör för mig. Herre, din godhet varar för evigt. Upphör inte med ditt verk!

---

Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar