För snart sex år sedan blev tre ensamstående damer grannar i ett seniorboende i Jakobsberg, Bovieran. De tre har under de snart sex år de bott där, på olika sätt haft glädje av varandra och i gemenskap med övriga boende i fastigheten. De tre damerna är Margareta Broberg 88, Karin Högberg 88 och Ann-Marie Hammar, 90 år.
För många, också i vår kommun, har året med pandemin varit mycket påfrestande av olika anledningar, inte minst för ensamstående. Dessa damer har haft ett gemensamt intresse i det att de ägnat sig åt att måla tavlor. Detta intresse har inte varit något som de tre arbetat med tidigare under livet. När så en fråga till dem kom från Barbro Wilhelmsson, också boende i huset, om att eventuellt lära sig att måla, var svaret från de tre ungefär att – det har jag aldrig gjort! Alltså en tveksamhet från de tre, men ändå satte de i gång.
Barbro Wilhelmsson, som under stora delar av sitt liv målat och haft många utställningar, började visa de tre hur man gör, hur man tänker i färger, skuggor, hur man använder olika penslar och vad som menas med gyllene snittet och mycket annat. Strax efter hade gruppen sin första utställning och just i Bovieran, en utställning som verkligen gjorde succé och överraskade alla som fick tillfälle att se den.
För ett år sedan var det dags för vårutställning igen då plötsligt pandemin bröt ut och allt fick ställas in. Men damerna gav inte upp, målade sina tavlor och i samtal med styrelsen fann man idén: Vi formar en utställning som arbetar i samklang med vad som från myndigheterna krävs i coronatid.
Nu har den utställningen ägt rum. Inbjudan gick endast till dem som bor i huset, alla fick inte komma på en gång, de olika våningarna fick sina tider, uppmaning att bära munskydd, hålla avstånd och ständigt tänka på smittorisken. När de boende hade sett utställning gavs möjlighet för de allra närmaste anhöriga att få komma. Totalt räknade man med att 65–70 personer sett utställningen.
Maud Gawelin är styrelsens ordförande i Bovieran:
– Vilken trevlig vernissage vi fick uppleva i söndags! Jag är så imponerad av hur fina konstverk vi fick se. Jag inser också att det måste vara en duktig ledare som lyckats locka fram denna kreativitet. Vårt boende på Bovieran inbjuder till olika aktiviteter, och nu i coronatider har det verkligen varit värdefullt att utöva ett intresse, och dessutom i gemenskap!
Rubriken för utställningen var “Konst i Coronatid”, och sätter tanken på att många ensamma människor i kommunen just i denna form av skapande kan ha en sysselsättning som för dessa tre damer blivit något stort! Någon som aldrig sysslat med denna form av skapande kanske här har en alldeles ny tanke som kan ge innehåll i en annars kanske sysslolös verklighet?
