Gud väljer inte sida

Madeleine Delbrêl (1904–1964) växte upp i en sekulär medelklassfamilj i Mussidan i sydvästra Frankrike.[1] Redan som femtonåring såg hon på sig själv som "en strikt ateist" och som sjuttonåring skrev hon det ateistiska manifestet Gud är död ... Länge leve döden.[2] Upptäckten att hon kunde leva utan Gud fick henne att söka andra människors gemenskap, ett sökande som så småningom ledde henne tillbaka till den Andre, till Gud. Efter en odramatisk men radikal omvändelse började Madeleine studera socialt arbete och 1933 flyttade hon till Ivry, en kommunistiskt influerad förort till Paris. Hon stannade i Irvy resten av sitt liv där hon också arbetade för de "vanliga människorna på gatorna". Tillsammans med en liten kommunitet av kvinnor levde Madeleine i ett hem som var öppet för alla. Hon insåg att en ateistisk livshållning ofta hade sin orsak i kristna människors tendens att förkunna en Gud som väljer sida, snarare än den sanning som aldrig kan exkludera andra människor eftersom denna [sanning], när allt har sagts och gjorts, alltid sammanfaller med kärleken.[3]