Att skuldbelägga andra är fult och tabu, och uppfattas ofta rentav som värre än det som skulden handlar om. Men att vi tar bort begreppen betyder inte att vi uppnått jämvikt – stryker vi det ena så stryker vi det andra – eftersom verkligheten kvarstår, och skuld obevekligen uppstår när vi gör varandra illa.

Den kristna kyrkan har länge fått leva med bilden av att vara det tunga täckets förespråkare nummer ett. Synen på prästen som dömande och allvarsam lever kvar i populärkulturen långt efter att kyrkan har gjort upp med den – delvis kanske för att det behövs någonting att ta spjärn emot när man vill berätta en historia, delvis som ett slags kulturarv som ingen ifrågasätter och delvis på grund av att majoriteten av befolkningen inte har några egna erfarenheter av kyrka och präster som är tillräckligt välgrundade för att utgöra en motbild.

Men om synd och skuld är det mörka täckets undersida, så kanske det också har en ljus ovansida med mönster av förlåtelse och nåd?

En mängd stora frågor, såsom klimatet, terrorhandlingar och #metoo, har gjort det tydligt att vårt samhälle i mångt och mycket famlar efter förståelser av det mänskliga livet som tidigare kunde rymmas i begrepp som synd och skuld, förlåtelse och nåd, och som har gått förlorade genom sekulariseringen. I det här numret av NOD tar vi oss an diskussionen utifrån några av dessa teman. Pekka Mellergård introducerar frågan genom ett resonemang om så kallad liberal skuldkänsla, eller liberal guilt, om den västerländska medelklassens (o)förmåga att hantera sin delaktighet i orättvisorna i världen. Göran Sahlberg har studerat syndabocksteorin hos den fransk-amerikanske kulturfilosofen och litteraturvetaren René Girard, en teori som visar sig vara märkligt aktuell.

Ett tema som också har varit framträdande det senaste året rör de övergrepp och trakasserier mot kvinnor som har kommit fram genom #metoo-rörelsen. Inom kyrkan har förlåtelsen ibland använts som ett redskap för att skyla över brottet och skydda förövaren, och har på så sätt skadat mer än hjälpt. Inger Alestig har intervjuat två kvinnor bakom de kyrkliga uppropen #vardeljus och #sanningenskagöraerfria.

Det finns också situationer då man ställer sig frågan om det verkligen är rätt att förlåta, som till exempel efter ett terrorbrott eller ett mord. Elisabeth Sandlund har mött en kvinna som var med om terrorattacken i Stockholm förra året och föräldrar som förlorat sina barn genom brott, och ställer deras erfarenhet mot det uppfordrande Jesusordet om hur många gånger vi ska förlåta – och om det är rimligt.

Men ingen människa är enbart en sak – antingen offer eller förövare, ond eller god – och även de personer som begår övergrepp finns ibland i sammanhang där de har haft stor betydelse. Fredrik Wenell resonerar kring frågan hur man ska hantera det intellektuella arvet efter en person som senare visar sig vara en förövare. Tomas Poletti Lundström tar upp vinkeln kring klimatfrågan.
För egen del vill jag också passa på att tacka för förtroendet att få ta över redaktörskapet för NOD efter David Nyström. Jag har följt tidningen med stort intresse och tycker att den har en oerhört viktig roll att fylla. Med det briljanta redaktionsrådet som bas vill jag gärna vara med och söka mig lite längre ner under ytan kring de teman vi tar upp. Jag hoppas också på att få fortsätta utveckla tidningen och hitta nya kanaler och fler läsare. Jag tar gärna emot tips och idéer från er som redan läser.

Vill du prenumerera på NOD? Klicka här!