Temat för detta NOD-nummer är “övernaturligt”. Vi lever i en tid när intresset för det övernaturliga allt mer tycks vakna till liv. Den trenden har så klart både för- och nackdelar, vilket vi i klassisk NOD-anda försöker belysa. I förra numret på temat “ursprung” berörde vi frågor som: Hur skapades världen? Hur skapades människan? Och varför skapades allt detta?

I detta nummer ser vi en fortsättning: Finns det något mer än det vi ser med våra egna ögon i den naturliga världen? Är spöken, andar och övernaturliga mirakler något som faktiskt existerar? Och hur ska vi förhålla oss till forskningen och det oförklarliga?

Mitt i förberedelserna av detta nummer lever vi med corona och all osäkerhet som kommer därav. Det liv som vant oss att leva verkar ha satts på paus och existentiella frågor kommer plötsligt upp till ytan.

Själv har jag alltid fascinerats mycket av det övernaturliga i tillvaron. Det kan vara Bibelns berättelser som hur Jesus gick omkring och botade människor eller de berättelser om helande som utspelar sig i vår egen tid. Hur praktiseras detta i dag? Sådana funderingar ligger till grund för valet att intervjua Micael Grenholm och Carl-Olov Hultby om just helande.

”Det talas för lite om demoner i kyrkan”, var något jag ofta hörde från pastorsstuderande när jag undervisade på ALT (Akademi för ledarskap och teologi). Frågorna är svåra och har många fallgropar. Hur hittar vi en sund teologi om tron på änglar och demoner som någonting verkligt, utan att det tar allt vårt fokus? För blir det så, hamnar vi garanterat snett.

Både änglar och demoner ingår i mina personliga erfarenheter. Jag kommer aldrig att glömma dagen när jag övningskörde och hela familjen var på väg hem med bilen full av Ullareds-kassar. Utan förvarning stod en älg mitt på vägen och stirrade in i bilen och jag hann knappt bromsa. Hjärnans impulser signalerade att det värsta kanske hände nu, men några korta ögonblick senare insåg jag att vi överlevt. Samtliga i bilen var oskadda. Inte ens en pepparkakan som vi köpt i Ullared var krossad, trots att biltaket var intryckt. Polisen som tittade in gjorde stora ögon av det faktum att vi överlevt. Vi förstod att vi hade haft änglavakt.

Aldrig glömmer jag heller när jag var på missionsresa i Indien och fick se människor som var påverkade av demoner och onda makter. Åsynen av mannen med mörk blick som besökte en kyrka har etsat sig fast på min näthinna. Jag fick bevittna hur kärleksfulla kristna drev ut demoner ur mannen och trots att scenen kan verka skrämmande kändes det jag såg både sunt och naturligt. Förvandlingen var så påtaglig och att efteråt se mannen stråla av glädje, sådant glömmer man inte.

Efter dessa erfarenheter har jag haft ett behov av att förankra detta teologiskt. Särskilt tydligt blev det i mina masterstudier. I min uppsats skrev jag om Irenaeus och Justinus Martyrens syn på demoner. Min tanke var att skriva om helande i den första kyrkan, men jag märkte snabbt att i den tidiga kyrkan var det mest fokus på demoner och irrläror och på hur man försvarar den kristna tron.

Vad kan vi lära oss av detta i vår tid? En sak är säker, allt övernaturligt är inte gott. På uppslaget 34–35 kan du läsa om Irenaeus och hans tidiga bidrag till kyrkans reologi kring demoner. I detta nummer hittar du även en favorit i repris. Arild Romarheims artikel (sid 20–25) publicerades redan 2007 men är i högsta grad aktuell fortfarande – en pedagogisk genomgång som dessutom innehåller en praktisk manual för hur man kan hantera övernaturliga företeelser på ett bibliskt sätt.

Arild Romarheim hävdar att vi behöver en spökteologi. Jag tror att han har helt rätt!

Vill du prenumerera på NOD? Klicka här!