Med inspiration från Mel Brooks klassiker “Det våras för sheriffen” skulle man nästan kunna kalla detta nummer Det våras för konservatismen.
Tittar vi bakåt de senaste åren kan vi bland annat se Donald Trump vald som president, ett SD som blivit tredje största parti och Brexit. Alla dessa skeenden pekar på att spelplanen ritas om från det liberala projektet till något nytt, eller neo-konservativt.
Vad är då konservatism, och vad är kristen konservatism? Ordet kommer från latinets conservare, som betyder bibehålla och bevara. Det är utgångspunkten till det här numret där några av frågorna som behandlas är: Vad är det som ska bevaras? Hur långt tillbaka i tiden ska vi gå?
Detta blir då en stor utmaning för kyrkan när den vill synas och ta plats i samhällsdebatten. Kyrkan ska dels stå med ena foten i samhället, dels predika evangeliet som talar om ett kommande rike som inte är av den här världen.
Jag tycker Josefin Holmström summerar det så bra i sin artikel: “Kristen tro kan inte enkelt ideologiseras, för till sitt väsen är den både revolutionär och konservativ. Den berör varje aspekt av vårt liv men insisterar samtidigt på att Guds rike inte är av den här världen.” Det innebär att den kristna tron, i sin helhet, aldrig kommer att kunna rymmas inom ett politiskt parti.
I tider av skandaler, oro och svek, tror jag att kyrkan har en stor potential att peka på Jesus som full av nåd och sanning!
— Johan Winbo
När detta nummer kommer ut vet vi vem som blev USA:s president. Det kommer både debatteras och analyseras för en lång tid framöver. För ett år sen gav vi ut Fascist! (Nod nr 4 2019), och detta nummer vill visa på en fortsättning av samtalet. På samma sätt som ordet fascist behöver definieras i och med att det används slarvigt, behöver vi definiera vad konservativa värderingar är och betyder.
Vi inleder numret med Joel Halldorf som beskriver “de små gemenskapernas politik”. Håkan Boström gensvarar i följande artikel och lyfter in att det även i en idyllisk gemenskap behövs gränser och beskyddare. Magnus Hagevi beskriver frikyrkans förhållande till politiken historiskt. Josefin Holmström resonerar kring hur kyrkan kan dra nytta av vågen och visar på utmaningen att definiera vad det konservativa är. Petra Carlsson visar på en annan väg för kyrkan med att beskriva den globala teologin.
I ett högt tonläge med fördömanden och lite nåd behövs en kyrka som inte viker för synden, men erbjuder nåd för syndaren. Dietrich Bonhoeffer blev känd för uttrycket “billig nåd”. Den billiga nåden är att predika förlåtelse utan efterföljelse. Den dyra nåden däremot fördömer synden, men den är även nåd, eftersom den rättfärdiggör syndaren. Därför, i tider av skandaler, oro och svek, tror jag att kyrkan har en stor potential att peka på Jesus som full av nåd och sanning!
Med önskan om en god läsning!