Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker (Jak 1:17). Det är lätt att en redaktör för en kristen kulturtidskrift ger ett enkelt svar på frågan om hur man får ett gott liv, att allt det goda kommer ifrån Gud.

Ibland kan jag fundera på hur mycket enklare det skulle vara om alla människor hade samma världsbild och förståelse. Det skulle förstås inte stimulera intellektet och egna reflektionen i förlängningen. Det här är något Eleonore Gustavsson skriver om i sin artikel “Gemenskapens pris är lidande”. I en gemenskap hör det till att vi har olika åsikter, som vi stöter och blöter med varandra. Särskilt i en pandemi märker vi hur mycket vi behöver varandra. Därför är det viktigt med insikten om att ett gott liv inte är detsamma som ett problemfritt liv.

I Anders Hansens senaste bok Depphjärnan, ställer han sig frågan varför vi mår så dåligt i Sverige när vi har det så bra. Vi kanske behöver utmanas i grunden hur vi lever ett gott liv.

I vår samtid behöver vi ett språk för det existentiella. Hemma har vi en mjölkkanna av Ernst Kirchsteiger. Den är ett enkelt men samtidigt ett djupt budskap: “I det enkla bort det vackra”. Kanske denna förundran över det lilla och enkla i vardagen skapar en resonans. Ett annat exempel är den tyska socionomen Hartmut Rosa. Han utvidgar resonansbegreppet, vilket du kan läsa om i flera av artiklarna i detta nummer.

Kanske denna förundran över det lilla och enkla i vardagen skapar en resonans

Det glädjer mig att det blir naturligare att få ett språk om det förunderliga i livet. I en tid när vi ska hinna med så mycket som vi bara kan på så kort tid som möjligt, är det inte konstigt att stressen och ångesten ökar i samhället. I ett välfärdssamhälle, som ständigt utvecklar ny teknik för mer effektivitet, upplever vi att det är fler saker vi inte hinner med.

Mitt i detta är det viktigt att stanna upp och prioritera vad som är viktigt i livet.

Därför kan jag instämma med ett känt citat av CS Lewis: “Jag tror på kristendomen så som jag tror på att solen går upp. Inte bara för att jag ser den, utan för att jag ser allting annat genom den.”

Det innebär en insikt om livets värde och mening, helt oberoende av livets omständigheter.

Med önskan om en god läsning!