Jag blev kristen när jag var 17 år och redan i mitt första val röstade jag på KDS. Det kändes väldigt naturligt trots att det inte gav någon representation i riksdagen. Sedan har jag varit partiet trogen. Jag har erlagt min medlemsavgift i många år, men nu känns det inte bra att betala in de pengarna. Under en period var jag med i distriktsstyrelsen i Göteborg och har haft diverse politiska uppdrag, dock inga tunga poster.
Kristdemokraternas politik har i stort tilltalat mig. Jag tycker fortfarande att vårdnadsbidraget är en bra idé, har svårt att se att man ska behöva lämna bort små barn om man vill vara hemma. Satsningen på de mjuka värdena är oerhört viktiga. Jag gillar att man satsar på de äldre och på sjukvården. Däremot gillade jag inte när partiet placerade sig bland de borgliga partierna. Jesus var oerhört radikal och så länge man bär hans namn anser jag att man behöver vara radikal och driva en aktiv fördelningspolitik även om man inte är socialist. Min värnplikt gjorde jag som vapenfri i Kiruna och jag är fortfarande pacifist.
Jag tror att jag är ganska representativ för många av Kristdemokraternas kärnväljare, även om det finns många som inte är som jag. Jag är aktiv i en frikyrka, har varit fosterförälder i många år. Vi har nu en afghansk kille boende hos oss. Nu känner jag mig väldigt frustrerad.
Jag känner inte att jag vill rösta på ett parti som vill ha ett starkare försvar, tror det är bortkastade pengar. Tror absolut inte att det är möjligt att skydda vårt land med ett militärt försvar. Jag vill inte ha strängare straff för brottslingar, anser det är kontraproduktivt. Det gör ingen bättre och det avskräcker ingen som vill begå brott. Man måste hjälpa brottslingarna på ett annat sätt. Det finns nästan alltid bakomliggande orsaker som gör att någon blir kriminell.
Det som gör mig mest upprörd är Kristdemokraternas inställning när det gäller de ensamkommande ungdomarna. Jag tycker det är fegt att inte kunna sätta ner foten i den här frågan. Det gäller många partier det inser jag, men Kristdemokraternas människosyn bör ligga som handen i handsken för att hjälpa till att lösa denna fråga. En amnesti för alla som kom är den enda vettiga lösningen. Vi som har lärt känna dessa ungdomar inser att de kommer att bli en stor tillgång för vårt land. De har offrat väldigt mycket för att komma hit och de har oftast ingenting att återvända till. Om vi kan ge dem relevant utbildning så kan en del åka tillbaka hem och bygga upp sitt land, när det är möjligt.
Vad ska jag göra? Bli en soffliggare känns inte bra. Kanske jag kan ge min röst till Kristdemokraterna i landstings- och kommunvalet, men det känns väldigt svårt att stödja partiet i riksdagen. Dessutom är jag tveksam till hur man ska klara fyraprocentspärren. Jag tror att Kristdemokraterna har skakat av sig en del väljare som tänker som jag och att värva nya är inte så enkelt, även om man tar Bert Karlsson till hjälp.
Gunnar Mattsson, Brännö
