Det är eftermiddag på Nyhem och samtliga samtalsrum är upptagna. Det finns en handfull rum, inklusive en husvagn, som används av konferensens själavårdare. För tillfället är det fullt i vartenda ett av dem.
– Det ringer hela tiden på min telefon, säger Uno Solinger och avböjer ett inkommande samtal. Han hinner inte svara alla som ringer och vill boka tid.
– Det som är positivt är att det är fler som vågar söka själavård i dag. Det är inte längre samma tabu kring det.
”Ett kolossalt tryck”
Trots att de är ett tjugotal själavårdare som hjälps åt så är det svårt att hinna med alla samtal. Marianne Henriksson-Holmström, tidigare barnpastor, kommer ut från ett av rummen. Hon är varm och pustar ut i den friska luften.
– Det är ett kolossalt tryck. Och det beror på samhällsklimatet, det är så många som mår dåligt i dag, säger hon.
Vad kan då en själavårdare göra för att hjälpa dem som söker hjälp och som vill lätta sitt hjärta? Det handlar framför allt om en sak, menar Uno Solinger, och det är att lyssna.
– Det aktiva lyssnandet har blivit en bristvara. Det är så mycket annat som pockar på hela tiden. Men jag tror att det är så viktigt att vi stannar upp och verkligen lyssnar på varandra, det behöver vi för att känna oss sedda och behövda.
Vilka är då de fem vanligaste anledningarna till att söka själavård? Uno Solinger kan efter sina år i samtalsjouren och tidigare erfarenheter urskilja framför allt fem områden:
Relationer.
Det är ett vitt begrepp som rymmer både äktenskap, jobbrelationer, församlingsrelationer och vänskap. Äktenskapsproblem är vanligast, ibland söker man då själavård som par tillsammans. Vi lägger plåster på såren och kan lotsa vidare om det behövs. Ibland handlar det också om att våga bryta upp, men på ett bra sätt.
Församlingsrelaterade problem på olika nivåer.
Det kan till exempel handla om att församlingen tagit allt för mycket influenser och synsätt från amerikanskt håll och att många inte längre känner igen sig. Det finns också personer som utnyttjar sin position i församlingen för att få mer makt.
Längtan efter andlig vägledning.
De som vill ha hjälp att gå vidare i sin tro eller i sin tjänst för Gud. Det är roligt att få vara med och be för dem.
Ensamhet.
Det finns en stark längtan efter gemenskap som tyvärr inte alltid ens uppfylls i våra församlingar. Att få berätta om det för någon som verkligen lyssnar är en viktig början.
Förlust och sorg.
Det kan handla om att man mist en nära anhörig. Kanske har ett barn dött. Vi erbjuder en miljö där man gärna får gråta ut.
Läs även | ”Blanda nya lovsånger med en del Segertoner”
Läs även | Koordinatorn: Vi vill inte att någon ska må dåligt