Oskar och Susanna. Walter och Klara. Jakob, Livia och Lea. Sju tonåringar, födda mellan 1923 och 1933, tittar på oss från svartvita porträttfoton. Ett klick på fotot – och tonåringen förvandlas till en äldre upplaga av sig själv, den här gången i färg. Ett klick till – och vi ser och hör den nu åldrade personen berätta historien om livet som slogs i spillror och om nära och kära som mördades.
Vi möter de sju överlevande från Förintelsen på den digitala plattformen eternalechoes.org. Ewa Wymark, journalist, författare, föreläsare och lärare, är en av dem som på uppdrag av Svenska kommittén mot antisemitism ansvarat för skapandet av plattformen. Hon deltog även i arbetet med att skapa dess föregångare, "Vad är en människa?", som lotsat skolungdomar genom Europas grymma förflutna och hjälpt lärare, i Sverige och andra länder, att undervisa om Förintelsen.
– Den nya sidan, Eternal Echoes, finns på flera språk, inte bara svenska och engelska. Vi har inga exakta siffror på hur många som använder sig av den, men har förstått att den är mycket efterfrågad. Överlevande har nu inte längre samma möjligheter att komma ut till skolor och berätta. Då blir det här ett väldigt bra verktyg, säger Ewa Wymark.
Två av de sju berättarna har redan hunnit gå bort, men på Eternal Echoes skapar de en intim relation till åskådaren. De berättar om hur kriget och nazismen drabbade deras föräldrar, syskon och kamrater när de själva fortfarande var tonåringar. De berättar om hur de föstes ihop i getton, deporterades till koncentrationsläger, eller fick leva gömda för att undgå nazisternas folkmord.
Ewa Wymark har arbetat med vittnesmål från totalitära regimers terror i många år. Hon är medförfattare till Förintelseöverlevande Max Safirs bok "Bäste herrn, låt mig få leva", där han berättar om sin tid i Nazitysklands arbets- och koncentrationsläger och den ökända dödsmarschen från Auschwitz-Birkenau vintern 1945.
I en studie kring Dawid Rubinowicz dagbok har Ewa Wymark gjort en jämförelse med de överlevande judarnas vittnesmål från staden Bodzentyn i Polen. Hon är också medförfattare till häftet ”Raoul Wallenberg – en berättelse om mod och motstånd under Förintelsen”.
– Max Safir och jag reste tillsammans till Bodzentyn och Auschwitz-Birkenau. Jag blev väldigt berörd av de platserna, i synnerhet staden han kommer ifrån, där ca 30 procent av befolkningen före andra världskriget var judar. I dag finns det inga judar kvar. Man ser vad Förintelsen fått för konsekvenser.
I dag arbetar hon på Södra Vätterbygdens folkhögskola där hon bland annat har en kurs om de överlevandes berättelser. Vid sidan av det utvecklar hon en hemsida och ett program om den sovjetkommunistiska regimens brott mot mänskligheten. Sedan 2009 har hon tillsammans med Julian Better – som tillbringade barndomen i Stalins fängelser och läger, och skrivit boken "Jag var barn i Gulag" – rest runt och föreläst på skolor om Sovjetdiktaturens utrensningar och mord. Tillsammans har de träffat mer än 20 000 elever.
– Vi har gjort en första pilot på ett digitalt möte mellan Julian och elever under hösten. Nu när Julian inte längre har möjlighet att resa har vi planer på att låta elever möta honom online i stället.
---
Fakta:
Aktuell: Fyller 45 år den 21 december
Bor: I Habo utanför Jönköping
Familj: Man och fyra barn
Gör: Lärare på Södra Vätterbygdens folkhögskola
Efter gymnasiet: Jobbade som au-pair i Israel.
Har studerat: Projektledning, pedagogik, kyrko- och missionsstudier m.m.
Fritidsintresse: Sång och musik
Motto: När hela världen är tyst blir till och med en enda röst kraftfull. (Malala Yousafzai)
Favoritbibelord: Jakobsbrevet 1:17
Chefredaktör för: Barnmagasinet just de' 2006-2019
---