Ge dem du älskar samma uppmärksamhet som du ger din mobil

Vi har alla ett stort behov av bli sedda och bekräftade, skriver Alf B Svensson.

Jag brukar ibland fråga föräldrar hur länge de en helt vanlig dag pratar med sina barn, om de inte räknar med allt tjat och alla tillsägelser. De flesta svarar att det nog handlar om max fem till tio minuter. Det är ibland längre tid än de pratar med varandra som par om hur deras dag har varit. Samtidigt som många kollar på mobilen 50–100 gånger och surfar på nätet i tre timmar, vilket är den genomsnittliga skärmtiden för vuxna. Ungdomar surfar betydligt mer.

Jag hörde om en kvinna som frågade sin man om hon inte kunde få vara hans mobil. Hon ville att han skulle behandla henne som om hon var hans mobil. Att han såg henne i ögonen lika ofta som han tittade på mobilen. Att han reagerade lika snabbt när hon sa något som när det plingade i den. Att han tog i henne bara en bråkdel så ofta som han tog i mobilen.

Vi har alla ett stort behov av bli sedda och bekräftade. Blir vi det i det verkliga livet mår vi bra. Söker vi i stället bekräftelse på sociala medier blir vi ofta mer olyckliga och missnöjda med oss själva. Det visar tydligt den forskning som nu finns. Alla andra verkar ju vara så lyckade och tycks ha ett mer rikt och spännande liv än vi har.

Jag känner mig som ett ufo, eftersom jag har en telefon som jag bara kan ringa och sms:a på. Ska jag gå in på nätet måste jag vara hemma, gå in på kontoret och sätta på datorn. Fördelen är att jag inte blir störd av push-notiser. Jag kan vara mer närvarande i nuet och har mer tid att tänka och förhoppningsvis att mogna som människa. Jag har en klocka på armen. Därför blir jag inte sittande med mobilen när jag bara vill veta vad klockan är. När jag vaknar och vill veta om det är dags att gå upp blir jag inte frestad att först kolla vad som hänt i världen och se efter vilka uppdateringar mina vänner gjort på sociala medier.

En fråga vi alla borde ställa oss är hur vi ska få mer tid inte bara för våra barn men också för varandra? En möjlighet är att göra matbordet och sängen till skärmfria zoner och införa en skärmfri kväll i veckan. Då kanske det sista ni gör innan ni somnar är att ni kramar varandra och inte mobilen.

[ Jag kanske är död om fem år ]