Jag tackar dig, Herre. Du var vred på mig, men din vrede lade sig och du gav mig tröst.

Att bli arg är att bry sig – den likgiltige jagar inte upp sig. En Gud som delar vår vrede och sorg över det onda, självförvållat eller ödesbestämt, är alltså en Gud som bryr sig. En sådan Gud är på allvar både när han varnar och när han tröstar.