En snabbspolning av väckelsehistorien – som kunde redigerats bättre

Många namn, fenomen och delar från frikyrkans historia, finns med i denna relativt tunna bok. Om man hänger med eller inte är upp till läsaren, menar Håkan Arenius, som uppskattar innehållet, men som gärna hade sett att förlaget varit lite hårdare i den redaktionella insatsen.

Rottrådarna från olika delar av kyrkan genom historien till den svenska väckelserörelsen är oräkneliga. Och trådarna från densamma till snart sagt världens alla hörn är minst lika många. De handlar förstås om omvändelse och tro, men också om saker som utbildning, sjukvård och demokrati.

Den här bokens författare gör ett tappert försök att samla dem alla. Så här samsas pietister, ökenfäder, baptister och karismatiker med kolportörer, Jesusfolk och vapenvägrare. Här trängs ”mormor på Herrestad” med Johnny Cash, Frank Mangs, Sebastian Stakset och Yonggi Cho. Här figurerar Herrnhut, Azusa Street, Jutatorpet och Gullbrannagården liksom härbärgen, immigrantförsamlingar och förstås tältmöten. Och då har vi ändå bara gjort några enstaka nedslag i det myller av tidsepoker, personligheter, rörelser och platser som väller fram över boksidorna. Och alla platsar de där, inte tu tal om det.

Men att få in allt detta på 130 sidor är ingen barnlek. Så har det lyckats? Svaret ligger nog väldigt mycket i läsarens öga.

Om du hängde med i uppräkningen ovan har du antagligen nött kyrkbänkar i årtionden. Då kommer du säkert att känna igen dig och gotta dig åt massor av egna minnen när du läser. Du kommer att öka kunskapen om ditt sammanhangs rötter och utveckling och du kommer att ha ganska trevligt under tiden. Gott så!

Är du lite – eller mycket – yngre och blev nyfiken så kan den här boken ge dig mycket, likaså om du hör till dem som sällan ser en kyrka från insidan. Men det är inte säkert att Google är till så stor hjälp när du söker på allt som inte förklaras och som du inte känner igen, för texten kräver att läsaren har en viss förförståelse av ämnet. Men om du klarar av de hindren så kan den här boken vara ett sätt att snabbspola frikyrkans historia och sammanhang.

Författaren är pastor och missionär och har rika källor från såväl Småländska väckelsebygder som internationellt missionsarbete att ösa ur. Och han använder dem väl. Så tanken att följa väckelserörelsen med författarens egen person som viktigt verktyg är god. Men den är svårhanterlig.

Texten lider brist på konsekvens vad gäller namns nämnande, urval och referenser och den halkar omkring över genregränser på ett sätt som ibland rör till det för läsaren. Är detta en memoar? En kyrkohistoria? En lärobok? Återkommande mellanrubriker och korta stycken underlättar läsningen, men layouten och formuleringarna förvirrar ibland mer än de underlättar. Språket är i vissa delar ojämnt. Kanske resultatet av en i sig god strävan efter förenkling? Det AI-genererade omslaget ser på något sätt väldigt andefattigt ut. Och det var inte väckelsemötena!

Nå, dessa anmärkningar får inte skymma det faktum att ansatsen är lovvärd och att researchen är imponerande. Skuggan må snarare falla över förlaget än författaren. Med rimlig redaktionell insats hade detta kunnat bli en sorts standardverk med baskunskaper i väckelsehistoria för ungdomsledare, hemgrupper och många andra. En sådan bok saknas!

Författaren är föredömligt noga med att vara saklig i relation till dem som inte delar hans livssyn. Han citerar gärna andra och är frikostig med referenser. En lista med referenslitteratur kan leda till annars inte upptäckta läsupplevelser.

Till sist: vad vore väl en bok som denna utan väckelsemötets karaktäristiska appell på slutet? Väl gjort!