Kom och se Guds gärningar, hans väldiga verk bland människor. Han förvandlade havet till torr mark, de gick till fots genom floden.

Fjällvandrare klagar ibland över att de blir så upptagna med att se var de ska sätta fötterna att de inte ser landskapets skönhet. Kanske går vi miste om “Guds gärningar” eftersom vi är så självupptagna att vi liksom bara ser jordplätten under våra egna skor?