Jag har ett rikt böneliv med Gud. Jag pratar ofta med honom i vardagslivet, att böja knä och knäppa händer är alltså inget för mig. Nu har min man föreslagit att vi ska börja be tillsammans, och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag är rädd att det ska kännas stelt och konstlat. Det blir ju inte lika spontant som när jag och Gud pratar med varandra. Hur ska vi lösa detta?Ros-Marie
