Vårt utseende säger knappast vilka vi är

Man ska inte döma hunden efter håren, säger ett ordspråk. Likväl är det just det vi människor gjort sedan urminnes tider. Olle Bergquist kallar ämnet för "fysiognomik". Det handlar främst om vad ansiktet kan säga, tanken är att det yttre speglar det inre. Runt detta ämne och dess förgreningar ut i tolkningar av ansiktets miner(patognomi) och skallens utseende (frenologi) företar han sedan en lärd genomgång från Aristoteles och framåt. Aristoteles tolkade drag och utseenden som var vanliga på den manliga kroppen som tillgångar, medan typiskt kvinnliga blev själsbrister. Av det ovanstående skymtar det som Bergquist för fram som kritik mot fysiognomiken, att läran ofta säger mer om den som tolkar än om den vars utseende utsätts för granskning.