08 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Oanvändbar studie om barnen

De homosexuellas rätt i samhället har stått i fokus i den svenska debatten med hög intensitet de senaste åren. Ett viktigt mål har varit att på alla plan likställa en etablerad homosexuell relation med ett heterosexuellt äktenskap. Partnerskapslagen innebär att homosexuella kan vigas och deras förhållande välsignas och legaliseras av samhället.Det som nu behandlas av politiker är huruvida homosexuella ska få rätt att adoptera barn. För detta ändamål har en statlig utredning tillsats. Den ska kartlägga barnens villkor i befintliga homosexuella familjer. Fil dr Karin Zetterqvist Nelson vid Tema Barn på Linköpings universitet fick i uppdrag att undersöka hur dessa barn mår. Undersökningen ska vara vägledande för beslutet om homosexuella pars adoptionsrätt.Uppgiften måste betraktas som en viktig forskningsuppgift med stora konsekvenser. Då måste man också ställa hårda vetenskapliga krav på metoden, så att både vetenskapligt skolade och vanligt folk kan betrakta undersökningen som korrekt upplagd och rätt utförd. För ett helt korrekt upplägg behövs minst tre lika stora, slumpmässigt utvalda grupper av barn:1) Barn till homosexuella föräldrar som alltid varit homosexuella och lever sedan länge i ett etablerat förhållande.2) Barn till föräldrar som levt i ett heterosexuellt förhållande och sedan separerat och där den förälder som barnet bor hos etablerat en homosexuell relation.3) Barn till heterosexuella föräldrar.Uppgiften kommer att brista redan i ansatsen, eftersom det inte finns så många barn som lever med från början homosexuella föräldrar. De finns några barn från förhållanden, där två homosexuella par av olika kön gjort en gemensam insemination.Hur har Zetterqvist Nelson gjort? Jo, hon har samlat material genom att annonsera efter familjer som är villiga att ställa upp. Metoden brister i slumpmässighet. Det är nämligen inte alla som vill släppa in en djupintervjuare i familjen. Därtill krävs ett visst mod och styrka och det säger därmed redan initialt något om föräldrarna och ungdomarna som ställt upp.Metoden hade kunnat fungera om hon fått cirka 500 svar i varje grupp och sedan slumpmässigt valt ut hundra i varje grupp. I stället blev det 18 unga kvinnor och 13 unga män som genomgick intervjuer. Av dessa kommer nästan alla ur kategori 2. De är alltså födda i heterosexuella familjer och har levt med både mamma och pappa fram till skilsmässan.Studien kan alltså inte säga något om hur barn reagerar som växer upp med från början homosexuella föräldrar, som de själva inte är biologiskt släkt med, vilket det politiska beslutet kommer att handla om. Barnen och ungdomarna har efter skilsmässan fortsatt nära kontakt med minst en biologisk förälder. Det är en avsevärd skillnad mot att inte känna sina rötter och bli adopterad i en homosexuell familj.Vilka problem uppstår när barnet i takt med sin ökande medvetenhet och kunskap från biologiundervisningen ska finna och förstå sin plats i livet?Djupintervjuerna gav som resultat att barnen upplevde föräldrarnas skilsmässa som mer traumatisk, än att en förälder etablerade en homosexuell relation. Det är ju inte särskilt förvånande. Det är väl känt bland oss som arbetar med barn att med skilsmässan rycks en viktig grund för trygghet undan för ett barn som inte kan mäta sig med vad ena förälderns har för sig sexuellt.Studien kan alltså inte användas för att säga något om hur barn mår som lever med ett homosexuellt föräldrapar. I och med det uppstår den allvarligaste kritiken mot studien, nämligen att upplägget kan anses ge ett önskat resultat för att nå politiska syften.Ska den önskade kunskap erhållas får forskarna i vanlig ordning ansöka hos etiska kommittéer för att låta en grupp homosexuella föräldrar adoptera och sedan göra intervjuer med barnen. Det tar tid, men det är ett viktigt beslut, som vi ska fatta över huvudet på barn. ROLAND SENNERSTAM barnläkareNya Dagen 2000:10:31

Fler artiklar från Debatt