Annons
Annons
Debatt
Soheila Fors: Bland iranier har den Israelvänliga opinionen övertaget
IRAN. Dagens krig pågår lika mycket på sociala medier som i Tel Aviv och Teheran. Där den Israelfientliga sidan har övertag i opinionen i väst gäller det motsatta bland iranier, skriver Soheila Fors.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Sömnen sviker oss exiliranier. På nätterna kommer nya rapporter om bombningar, och minnen från förr vaknar till liv. Det är minnen av vår stulna ungdom, hur vi pressades av religiös kontroll till lydnad och hur vi hjärntvättades till hat mot väst, hat mot Amerika och hat mot Israel.
I dag framträder den religiöse ledaren via internet. Människor kommenterar att han ser ut som en gengångare som hallucinerar där han sitter i sin källare. Nu talar han inte längre om islam utan försöker elda upp nationalism och piska fram en försvarsvilja.
Iran är ett delat land med en minoritet som äger militär och ekonomisk makt och en överväldigande majoritet som lever i förtryckets skugga. Gång efter annan har en obeväpnad och splittrad majoritet försökt resa sig, nu senast under demonstrationer för kvinnors frihet 2023–2024, men varje gång har upproret slagits ner. Kanske beror oppositionens svaghet på att så många med förmåga, drömmar och visioner flytt landet. Nu har ändå ett hopp om förändring tänts hos många. I kommentarsfält på sociala medier kallas Israels premiärminister Netanyahu för Lejonet och många vinkar åt israeliska flygplan som man vinkar åt en vän.
Enligt Amnesty skedde 74 procent av alla avrättningar i världen 2023 i Iran. Av de 35 brott som kan leda till döden finns gummiparagrafer som en auktoritär ledning kan använda som de vill, som: planer på att störta den islamiska regeringen, politiskt oliktänkande, vissa militära brott som feghet och att hjälpa fienden, ”att föra krig mot Gud”, ”sprida korruption på jorden”. Till det kommer straff från sharialagarna, som till exempel att tjuvar ska amputeras.
Som skolelever kallades vi ut på torget för att se hur människor hängdes i byggkranar eller stenades. På sociala medier skriver iranier att ”Mellan oss och er islamister finns en sjö av blod”.
Kallelsen att förinta Israel kommer från den starka eskatologiska ådran i shiaislam.
Detta har skapat ett hat mot regimen. Under decennier har folk reagerat i demonstrationer. 16 stora uppror har tystats med våld. Det började redan 25 dagar efter att Khomeini kom till makten 1979 och var protester mot hijablagen. Den senaste protestvågen började med dödandet av Mahsa Amini 16 september 2022 för att hon inte bar slöja. Man räknar med att 500 dödades i dessa senaste protester, varav 64 var under 18 år. En av dem var Kian, 9 år. I dag bjuder hans far dem som flyr från dagens bombningarna till sitt hem och sin by för att få skydd.
Dagens krig pågår lika mycket på sociala medier som i Tel Aviv och Teheran. Där den Israelfientliga sidan har övertag i opinionen i väst, uppfattar jag att den Israelvänliga sidan har lika stort övertag bland iranier. Trots att vi indoktrinerades till Israelhat, trots att vi blev tvungna att skandera ”Märg bär Israel” – död åt Israel, att bränna deras flagga och trampa på den, har 46 år av förtryck väckt en avsky mot islamism hos majoriteten av iranier.
Hos de rättrogna har judehatet däremot förstärkts av islamistisk förkunnelse. Ända sedan Muhammed på 600-talet avvisades som profet av judarna i Medina har Koranens suror varit fyllda av utfall mot dem, och tider av fundamentalistisk väckelse har också varit tider av judehat. Sedan 1800-talets början har det skett flera pogromer. Några av dem är Allahdadpogromen 1839 i Mashhad med massmord och tvångskonversioner, Kermanshahpogromen 1909 och Shirazpogromen 1910 med samma agenda.
Under Pahlavidynastin (1925–1979) var relationen till judarna god och Iran var en vän av staten Israel, men den heliga boken bar judehatet från generation till generation. Det var Khomeini som verkligen gav den röst. Den islamistiska revolutionens grundare förkunnade bokstavstro och judehat långt innan han blev offentligt känd. Under hans exil i Paris vävdes dessa samman med en socialistisk världsbild till en enhet. Det hat som han sått blommade ut när han väl kom till makten. Det första han gjorde var att utmåla Israel som en nationell fiende. Israels ambassad stängdes och i stället öppnades Palestinas beskickning.
Kallelsen att förinta Israel kommer från den starka eskatologiska ådran i shiaislam. I shiitisk förkunnelse föregås den tolfte imamen Mehids återkomst av staten Israels förintelse. I avsikt att nå detta mål grundade och beväpnade man Revolutionsgardet (Sepah, den religiösa polisen i Iran), Guds Parti (Hizbollah) 1982 i Libanon och Syrien samt stödjer Hamas. Man lär ut att Israel är en cancer som måste utrotas. Av samma skäl grundades Huthirörelsen i Jemen som beväpnas och utbildas av Iran. Alla dessa rörelser är framskjutna baser för Iran från vilka Israel angrips från flera håll.
För att uppnå slutmålet måste vapen sättas i de troendes händer. Sedan 1993 har Iran tillverkat sina egna stridsvagnar, pansarvagnar, missiler, radar, båtar, ubåtar, obemannade flygfarkoster och stridsflygplan. 1998 offentliggjorde Iran att man hade byggt en robot som kunde nå Israel. Nu behövdes bara bomber. Ett civilt atomenergiprogram och ett hemligt kärnvapenprogram utvecklades parallellt. Trots täta kontroller och internationella sanktioner har man snart ett fungerade kärnvapen. Redan i dag står ”Märg bär Israel” skrivet på varje drönare som avfyras. Gissningsvis hoppas man snart kunna skriva det på varje atombomb.
Medan jag, som många andra, längtar hem – vakande genom våra nätter.
