12 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Debatt: Innan tystnaden breder ut sig: Höj din röst för barnens skull!

Rune Imberg, präst och teologie doktor:

Åter ångar den politiska korrekthetens maskin på för fullt. Just nu gäller det homosexuella pars rättigheter att adoptera.Alla insiktsfulla bedömare vet hur viktigt det är för barn att om möjligt få växa upp med båda sina föräldrar, både mamma och pappa. (Det är bland annat denna insikt som ligger bakom pappamånaden i föräldraförsäkringen.) Samma bedömare vet också hur komplicerat det ofta är att växa upp som adoptivbarn; adoptivföräldrarna må vara hur fantastiska som helst, men adoptivsituationen i sig är ofta så traumatisk att barnet under många år kan behöva stöd för att bearbeta sin situation.Allt detta är allmänt känt – ända tills frågan om homosexuella relationer dyker upp i sammanhanget. Då blir det plötsligt inte nödvändigt att ta hänsyn till adoptionsproblematiken och till att barn behöver både en mamma och en pappa för att kunna relatera sig i tillvaron. (Detta brukar ju vissa krafter alltid påpeka när man vill fösa ut mammor med spädbarn på arbetsmarknaden!) Med en gång går det lika bra med två pappor eller två mammor, eller möjligen att pappa vissa kvällar ser ut som mamma (om han är transsexuell).I detta läge spelar barnens behov en underordnad roll. Att de riskerar att bli ”dubbelt annorlunda”, det vill säga både vara adopterade och växa upp med homosexuella föräldrar, blir plötsligt ovidkommande. Helt avgörande blir i stället att samhället banar vägen för alternativa samlevnadsformer och under inga omständigheter prioriterar traditionell familjesyn.Den svenska åsiktsmaffian är alltså ”på g”, och då kvittar det hur verkligheten ser ut. Om karta och geografi inte stämmer överens – nå, ändra då på geografin!Reservanterna i den parlamentariska kommitté, som utrett frågan om homosexuella pars adoptionsrätt, beskriver utredningen som ett beställningsverk (Nya Dagen 30/1). Detta förklarar det förbluffande faktum att kommitténs majoritet har kört över samtliga barnexperter i utredningen, däribland Rädda Barnen, Barnombudsmannen och adoptionsorganisationerna. När hände det senast i Sverige, att en parlamentarisk kommitté lade fram ett förslag som går emot alla sina egna experter? Dessutom är betänkandet försett med 80 sidor reservationer, ännu ett talande faktum (Kyrkans Tidning, 6/2001)!Vilka är det då som längtar och törstar efter denna förändring i lagstiftningen? Det måste väl vara svenska folket?Nej, inte alls. En färsk Sifo-undersökning som publicerades i Göteborgsposten 5/2, visar att en klar majoritet av svenska folket vänder sig mot ”homo-adoptioner”. Knappt var tredje svensk, 31 procent, stöder den föreslagna lagändringen; 12 procent svarar vet ej och en majoritet, 56 procent, nej. Men när åsiktsmaffian bearbetat oss ett tag, börjar nog siffrorna att svänga.I en intervju i tidningen Magazinet (6/2001) beklagar Chatrine Pålsson, en av de få ledamöter i kommittén som haft modet att gå emot majoritetens förslag, att kyrkornas företrädare varit så tysta i adoptionsdebatten. Att många verkligen hummar i buskarna framgår för övrigt av de kommentarer tidningen redovisar från ett antal kyrkoledare.Jag förstår hennes reaktion över tystnaden, men bara delvis. Är det inte uppenbart sedan länge att Sverige åsiktsmässigt håller på att bli ett allt tystare samhälle – eller skall man kanske säga tyskare samhälle? Landet heter fortfarande Sverige, men liknar allt mer Östtyskland. Formellt var DDR ”demokratiskt” och hade flera partier, men i praktiken var bara en åsikt i varje fråga tillåten.Sakta lägger sig konformismen som en våt filt över Sverige. De avvikande rösterna tystnar en efter en – eller tystas!Delta i debatten så länge det går! Snart har tystnaden lägrat sig över Sverige. Den som då höjer rösten gör det på eget bevåg: Då börjar det massmediala drevet likna Östtyskland nästa!Gå in i debatten – för barnens skull. Visa för dina riksdagsmän hur du ser på frågan! Annars är lagändringen snart här, och jag bävar för konsekvenserna.Kom ihåg att det är bara 25 år sedan Sveriges riksdag, av flathet för RFSL och flumliberalismen, höll på att avkriminalisera pedosexualiteten (pedofili). I dag vet vi vilka katastrofala följder den lagändringen skulle ha fått. Den gången föll lagförslaget med ett nödrop, bland annat tack vare kristna röster.

Fler artiklar från Debatt