Debatt

Sverige sviker familjerna genom orättvis lagstiftning

SPÅRBYTE. För oss är dessa människor inte bara en del i statistiken. De är våra vänner och vi kan inte stillatigande se hur de upplever sig svikna av Sverige, skriver fyra företrädare för Ulriksbergskyrkans farsigrupp.

De som utnyttjade rätten till spårbyte och sökte och beviljades arbetstillstånd enligt tidigare gällande lagar och regler, har nu hamnat i ett mycket prekärt läge, skriver debattörerna.
Publicerad

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Ulriksbergskyrkan i Växjö har i mer än femton år bedrivit ett omfattande arbete bland människor som kommer från Iran och Afghanistan. En del av dem kom till oss med en kristen tro, medan andra har blivit kristna under sin tid i Sverige. Vi har lärt känna dem och blivit deras medvandrare i deras problem och livssituation inte minst när de gått igenom långa och svåra asylutredningar.

Många har i slutändan beviljats asyl och de bor och arbetar på olika platser i landet. Ett mindre antal har mötts av upprepade negativa beslut från Migrationsverket och domstolar, då deras kristna tro ifrågasatts och ej godkänts som asylskäl.

De som på grund av detta utnyttjade rätten till spårbyte och sökte och beviljades arbetstillstånd enligt tidigare gällande lagar och regler, har nu hamnat i ett mycket prekärt läge, tillsammans med cirka 4 700 personer i samma situation.

För oss är dessa människor inte bara en del i statistiken. De är våra vänner och vi kan inte stillatigande se hur de upplever sig svikna av Sverige och känner sig helt oönskade i vårt land.

Vi vädjar till regeringen och ledande politiker att snarast ompröva sin summariska och inhumana behandling av dessa människor, som följt lagen, som arbetar och betalar skatt och bidrar till att bygga upp det svenska samhället.

I vår gudstjänst den 15 juni uppmärksammades situationen genom en familj som gjort spårbyte. Båda föräldrarna har fasta anställningar med goda löner och deras barn fungerar i skolan och på fritiden. Familjen är väl integrerad socialt och är ett bra exempel på en lyckad förankring i Sverige sedan åtta år tillbaka.

Vi, undertecknare, som deltog i gudstjänsten den 15 juni, vädjar till regeringen och ledande politiker att snarast ompröva sin summariska och inhumana behandling av dessa människor, som följt lagen, som arbetar och betalar skatt och bidrar till att bygga upp det svenska samhället. De har verkligen inte gjort något kriminellt som förtjänar utvisning.

Stoppa den orättvisa lagen som tar bort möjligheten till spårbyte! Inför humana övergångsregler och ge varje familj eller enskild person en individuell bedömning!

Vi behöver människor som vill arbeta och som gör rätt för sig!