Debatt: Gemensam värdegrund nödvändig för samhället

Frågan om en gemensam värdegrund har blivit akut viktig för det svenska samhället. Företeelser som huliganism och nynazism visar tydligt var man hamnar utan en värdegrund. De som nu kallas nynazister är sannolikt omedvetna om sin ideologi; den har för övrigt i väsentliga delar sitt upphov i Darwins teorier. De är i stället präglade av identitetslöshet, asocialitet, våldsbenägenhet och frustration. En viktig orsak till att människor blir identitetssvaga, asociala, våldsbenägna och frustrerade är just frånvaron av värdegrund. Den holländske historiken Johan Huizinga har sagt, att varje kultur och samhälle måste ha en gemensam uppfattning om det goda, annars faller allt sönder. Det är just detta vi ser tecken på i det tredje årtusendets Västerland. Men var söker vi då en gemensam värdegrund? Med rätta väntar man sig svar av de kristna.I oktober förra året samlades över 2 000 kristna i Linköping till det andra Linköpingsmötet. Det organiserades av en fri arbetsgrupp under ledning av bland annat biskop Bertil Gärtner. Den stora domkyrkan blev för liten, och de flesta samlingarna fick hållas i idrottshallen. Bland det mest gripande var den ingermanländske biskopens framträdande. Den finsktalande evangelisk-lutherska kyrkan i Ingermanland på Viborgska näset tycktes utplånad av kommunismens terror och världskrigets fasor. Det fanns ingen enda församling kvar, ingen kyrkobyggnad, ingen präst. Det enda som fanns var mödrar, som lärde sina barn att be. Ur detta har nu den ingermanländska kyrkan uppstått på nytt med sextio församlingar, trettio präster och egen biskop.Linköpingsmötet blev – som väl var – inget rubrikämne. Djupa och allvarliga skeenden far inte väl av rubriksättare. Däremot presenterades vid mötet ett dokument, som kan bli ett viktigt bidrag till frågan om värdegrunden. Det har fått namnet Grund & gränser II. Det är en framställning av den kristna trons grund och gränser och utgör en fortsättning på det dokument, som antogs vid det första Linköpingsmötet.Det har, med rätta, ofta sagts att Nietzsche är vår tids filosof. Det särpräglade hos Nietzsche är att han ger upp hela sanningsfrågan. Sanningen ersätts med viljan. Han tror inte längre att det finns någon sanning alls, och det gör honom förtvivlad. Hans hänsynslöst ärliga desperation gör hans skrifter till ett gripande vittnesbörd om vart en konsekvent ateism leder. Men samtidigt går det inte att förneka, att han på viktiga punkter har inspirerat nutida extrema riktningar, till exempel nazismen och 68-rörelsen.Linköpingsmötet har en direkt motsatt inriktning: det finns verkligen en sanning. Den sanningen har en fast grund, som är Gud själv. Kring den sanningen finns gränser, och utanför gränsen finns endast halvsanning eller lögn. Men vem är då Gud? Grund & gränser svarar:"Gud är verkligheten själv. Guds kärlek, ljus och glädje är hela tillvarons grund och ursprung (...) en personlig Gud, som tar kotakt med oss."Professor Svante Nordin har en gång sagt: ”Föreställningen om människans godhet är grundbulten i den moderna verklighetsuppfattningen.” Vad har då Grund & gränser att säga om detta?Utgångspunkten är att människan är skapad till Guds avbild, till en spegelbild av Guds kärlek, ljus och glädje. Men:"Själva likheten med Gud lockade människan att bli mer än hans avbild och avspegling. Hon fick tanken att på egen hand kunna avgöra vad som är gott och vad som är ont, med ett ord att bli Guds jämlike."Det är just detta, som så tydligt formulerats i den svenska grundlagens ord om att all offentlig makt utgår från folket, det vill säga riksdagens majoritet. Det är i sin tur en konstruktion, som bygger på ”föreställningen om människans godhet”. Nu rämnar den, och det är därför vi söker en värdegrund. Detta är vad Vàclav Havel kallat ”tillvarons oerhörda pinsamhet”. Grund & gränser talar om ”fångenskapen under de makter som är Guds fiender”.Den oväntade och otroliga lösningen på människans dilemma är att – Gud blir människa. Grund & gränser säger:Det onda kom in i världen genom människan. Så måste det också övervinnas i människan. Människan själv klarar det inte. Det gör bara Gud. Så måste Gud bli människa för att i människan vinna seger över alla sina fiender.Detta skedde i Jesus Kristus:"Från det ögonblicket Maria säger ja till Guds uppdrag och blir havande utan någon mans medverkan, inträffar en evig förändring i tillvaron."Därför är trons grundinstinkt denna: ”Jesus är Herren.” Detta är trons grund. Utanför dess gränser finns ingen verklig kraft till förvandling av tillvaron.Detta är ett svar som är både en utmaning och en möjlighet. I en sönderfallande kultur, härjad av frustration, asocialitet, identitetslöshete och våldsbenägenhet är det ett svar, väl värt seriös eftertanke.