06 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Berit Simonsson: Ut med barnatron ur vitrinskåpet!

Har du kvar din barnatro? Många påstår att de har det. ”Jag har i alla fall kvar min barnatro!”Den som umgås med barn kan få anledning att fundera över barnatron. För cirka 2 000 år sedan, i en kultur och en tid som varken hyste barnombudsman, barnbidrag eller barnavårdscentral, utmanades de vuxna med dessa tidlösa ord: ”Bli som barn!”Det är inte barnen som ska bli som de vuxna. Det är vuxna som ska bli som barn. Och enligt den som yttrade dessa omvälvande ord krävs det till och med omvändelse för att kunna bli som barn.Det verkar viktigt att bli som barn. Men hurdana är de då? De är små, sårbara människor vars största behov är närhet, uppmärksamhet och kärlek.Barn är bra på att ta emot kärlek, utan att först ha gjort sig förtjänta av den. Det är vuxna dåliga på. Odla barnet inom dig!Barn lär vuxna att växa. Det är jättegulligt med nyfödda! Men en tragedi om den nyfödde aldrig växer och blir större. Fem år senare är det inte lika gulligt. Allt i naturen växer, det är normalt och sunt med växande, inte alltid enkelt, det vet varje tonårsförälder, men nödvändigt och riktigt.I ditt livs vitrinskåp, där bredvid de första skorna, den första tanden och den första hårlocken, där förvarar vi gärna barnatron. Då har den ingen egentlig betydelse i vardagsverkligheten. Men det är ju sant att du har kvar din barnatro. I takt med att skostorleken och kragnumret växer, är det riktigt att barnatron växer.Att vara älskade är allas behov, oavsett social ställning, utbildning, ras, språk etcetera. Men att ta emot kärlek har många vuxna svårt med.Varför älskar vi våra barn? Är det för att de är kloka, duktiga, vackra, har bra betyg, lite sparade slantar på banken? Vi älskar dem för att vi älskar dem! Inte för att de har gjort sig förtjänta av det.Att med självklarhet låta sig älskas tillhör barnens grundläggande färdigheter från födelseögonblicket. Den förmågan avtar vanligen med åren, dessvärre. För behovet kvarstår även hos den vuxne.Bli som barn, säger han.Den nyfödde läggs på mammas mage, därför att behovet av närhet tillhör de basala behoven som måste tillfredsställas omedelbart. Det behovet kvarstår hos oss vuxna. Vårt sökande efter närhet tar sig många knepiga och bakvända uttryck. Bli som barn, säger han. Och kommer mycket nära.Guds barn kan vara ett år eller femtio år eller nittio år. ”Tryggare kan ingen vara, än de kristnas lilla skara.” Det påstod faktiskt Lina Sandell omkring år 1850. Det är ingen psalm för småbarn utan för alla Guds barn.Att bli som barn är inte ett ”gulligt” budskap på en barngudstjänst. Det är ett absolut omstörtande perspektiv, nödvändigt för oss vuxna.Ut med barnatron ur vitrinskåpet!

Fler artiklar från Debatt