Avstå från att rösta i kyrkovalsspektaklet

Det är med stor sorg man ännu en gång tvingas skriva om ett förestående kyrkoval. Jag har sedan jag en gång prästvigdes av trosmässiga skäl tagit kraftigt avstånd från Svenska kyrkans nästan världsunika valsystem, där de politiska partierna i det närmaste totalt, direkt eller indirekt, dominerar. Den så kallade skilsmässan mellan stat och kyrka ledde till att kyrkan blev än mer beroende av makten, nu en i stort sett godtycklig sådan utan klar förankring i det svenska rättsväsenet.

Det tjänar naturligtvis ingenting till att, som jag tidigare gjort, påpeka det ekonomiska slöseriet, alla de onödiga spaltkilometrarna och den hyckleriska propagandan som mantraartat ägnas åt spektaklet. Det är i stället nödvändigt att gå mer på djupet.

Kyrkans ledning har helt enkelt slagit dövörat till för såväl Jesu undervisning som för hans sätt att handla. För den som vill lyssna, visar sig det han säger och gör vara genomtänkt och konsekvent – inte undra på, då han talar och lever med gudomlig auktoritet. Men den gudomliga sidan hos honom står inte i särskilt hög kurs hos de ledande inom kyrkan.

Guds rike framstår för Jesus som oförenligt med denna världens riken. Gång på gång säger han att det bland dem som tillhör honom, hans kyrka, inte går till som i världen i stort. Ibland skärps kontrasten: Världen är i den ondes våld. Både inför Herodes och Pilatus agerar han på ett sätt som markerar ett nödvändigt avståndstagande från deras nakna men samtidigt ihåliga maktanspråk.

Ett demokratiskt system gör knappast någon skillnad. Varje kompromiss mellan mänsklig makt och kristen tro har genom historien visat sig vara förödande, inte minst genom alla de krig som så kallade kristna stater har fört utan hänsyn till Jesu ord om att inte använda svärd, inte döda och inte stå det onda emot.

Men kyrkor såväl som enskilda kristna blundar för detta och vågar inte gå den radikala väg som deras Herre till slut inte tvekade att vandra. Den väg som går genom den trånga port som få finner och fortsätter längs den smala vägen. Det är tragiskt, och gör att den kristna tron saknar attraktionskraft.

Om Guds rike är främmande för denna världens riken, är det ännu mera främmande för den politiska makten, vars ideologier mer eller mindre förnekar grundläggande kristen världsförståelse och lika grundläggande kristna värderingar. Det finns helt enkelt ingen politiskt konservativ, liberal, kristdemokratisk eller socialistisk kristendom. Det är lätt att visa att dessa ideologier har föga gemensamt med kristen tro. En kristen kan därför inte kompromissa med dem.

Men lika litet kan en kristen kompromissa genom att ge sin röst till de icke-politiska alternativen i kyrkovalet, eftersom dessa i själva verket har fallit till föga för ett ur kristen synpunkt principiellt felaktigt valsystem. Därför gör en kristen klokt i att av samvetsskäl avstå från att utnyttja sin rätt att delta i årets kyrkoval, som anordnas av den fångna kyrkan, långt från all frihet.

Kritik mot att S fick ha sin valupptakt inför kyrkovalet direktsänd i SVT