JDS-läran för liten spik att hänga Ulf Ekman i

Forskaren i nationalekonomi Mikael Bask och doktoranden i religionsvetenskap Kent Gunnarsson har än en gång fördjupat sig i Ulf Ekmans teologi och redogjort för sina forskningsresultat i en debattartikel i Nya Dagen den 3 april. Som vanligt är det den så kallade JDS-läran som inte ger dem någon ro.När jag läste artikeln blev jag påmind om ett samtal som jag hade med Ulf Ekman vid ett tillfälle där han berättade, att han blev tillfrågad av någon om det här med JDS. Personen ifråga ville veta vad det handlade om eftersom det vållat så stor debatt, men var själv inte mer insatt i ämnet än att han kastade om bokstäverna lite grann. Ulf Ekman förstod ändå vad han var ute efter och rättade honom.- Du menar det här med JDS?- Ja, just det, svarade den andre.- Jo, sa Ulf, det är en spik.- En spik?-Jo det är en spik som man försökt hänga Livets Ord på, men den var för liten så den gick av.Så som dessa tankar om försoningen har stötts och blötts av mer eller mindre upprörda teologer borde vi nu kunna vara överens om det som är poängen i det hela, nämligen att Jesus har dött tillräckligt mycket för att vi skall ha en grund för vår tro, att hans död både försonar våra synder och löser oss från syndens konsekvens – att vara andligt döda. Hur det gick till kan vi ha många uppbyggliga tankar om, men nog är det märkligt att Guds Ord säger att Jesus blev ”gjord till synd” för att vi ”i honom skulle bli rättfärdighet från Gud” (2Kor.5:21). Så vitt jag förstår av Guds Ord blev Jesus identifierad med allt det som han skulle frälsa oss ifrån. Hur Gud gjorde det behöver man nog vara Gud för att förstå, men effekten av det i den troendes liv är ju enorm – ett rent samvete och ett nytt väsende i liv!När våra forskarvänner på nytt tagit till orda gör de vad de kan för att få in ”JDS-spiken” igen. Jag tror att den fortfarande är för liten om man vill hänga Ulf Ekman som villolärare och göra Livets Ord till en fara för den kristna allmänheten. Sådana här reminiscenser av 80-talets debattklimat känns pinsamma i ett läge där stora delar av kristenheten beklagar tidigare missbedömningar och önskar normala relationer till Livets Ord som en av vårt lands starkaste missionsrörelser.Med allt vad Ulf Ekman har skrivit i böcker och tidningsartiklar och sagt i offentliga predikningar borde ingen tveka om att hans förkunnelse är klassisk bibelteologi. Hur kan man beklaga sig över att trosförkunnelsen inte diskuterats tillräckligt mycket? Det finns väl inte någon förkunnelse i det här landet som nagelfarits med sådan frenesi de senaste 20 åren som just trosförkunnelsen. Jag tycker att vi kan låta oss nöja med det.Välsignelsen av det initiativ som Gud rest upp i Uppsala har runnit som rännilar av liv och frimodighet till församlingar långt utanför den krets av troende som brukar räknas som ”trosförsamlingar”. Faktum är ju att det var Livets Ord som fick bryta mark för församlingsplantering och kristna skolor, vilket öppnat upp för det som hänt på det området de senaste tio åren. Idag talar man om nya församlingar som en strategi för evangelisation och förnyelse inom alla samfund.Låt oss tacka Gud för vad som skett och glädjas med varandra över vad Gud gör med sitt folk idag. Vi kommer att få fullt upp att göra var och en i sitt sammanhang när tusentals människor än en gång ropar efter Jesus.