09 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Ett gränslöst Europa?

Det är kanske inte konstigt, om svenskarna blivit förvirrade och inte längre känner igen sig i samhället. Förändringen går svindlande fort, på många områden. Det som var tryggt och stabilt igår, är utdömt och osäkert idag.Det är inte många år sedan svenskt EU-medlemskap framstod som något först otänkbart och sedan högst osäkert. Så sent som 1994, för bara sju år sedan, fattades beslutet att ansöka om medlemsskap. Det är mindre än fyra år sedan Sverige blev medlem i vad som då huvudsakligen var en tullunion mellan 15 länder.Sedan dess har EU fått en egen valuta, stora steg har tagits mot ett gemensamt försvar. Utvecklingen mot federalism och överstatlighet går snabbt. Svåra samhällsproblem står utan lösning, medan Europas toppolitiker befinner sig på ständig turné mellan ministermöten, kommissionsmöten och toppmöten. Det tycks som hämtat ur Doris Lessing framtidsroman En överlevandes minne: medan samhället faller samman i våld och kaos, fortsätter politikerna att leva i oberörd isolering. Klyftorna mellan folk och ledare växer snabbt.Några få år efter att Sverige fått sitt medlemskap går vi i spetsen för en östutvidgning. Det EU som svenska folket med knapp majoritet sa ja till för fyra år sedan, är idag ett helt annat. Kartan är på väg att i grunden förändras.För några år sedan var en östutvidgning en mycket lågt prioriterad fråga för Sverige. I dag är östutvidgningen en högt prioriterad ödesfråga. Samma personer som då hävdade att allt hängde på om Sverige kom med bland de femton, hävdar i dag att allt hänger på om de femton blir tjugo, eller tjugofem eller trettio. Frågan är om det längre är ekonomin som är det centrala. Kanske kräver maskineriet, enligt maktkontrollens traditionella logik, en ständig utvidgning för att hålla samman.På papperet har Sverige vunnit framgång vid toppmötet i Göteborg. Datum för slutförhandlingar med de främsta kandidatländerna har fixerats. Det finns naturligtvis starka skäl för en östvidgning: när järnridån inte längre finns, när öst inte längre står mot väst, finns ingen anledning att låta en annan gräns dela Europa.Å andra sidan: gränser är inte alltid av ondo, rivna gränser inte självklart av godo. Gränslösheten i Europa har lett till en ökad spridning av knark, alkohol, kriminalitet och terrorism. Med slopade gränser till öst finns risk för att den maffia som härjar i de forna kommunistländerna i än högre grad än nu tränger in i EU-länderna.Risken finns att gränslösheten leder till ett europeiskt sönderfall, som inte går att hejda trots att övervaknings-och kontrollresurserna säkerligen kommer att skärpas. Nationellt självbestämmande och nationell kontroll över de egna gränserna ger bättre möjligheter att värja land och medborgare mot destruktiva attacker. Att det skulle hindra socialt och ekonomiskt utbyte är en myt: kontakterna mellan Europas länder har sedan årtusenden varit intensiva.

Fler artiklar från Debatt