09 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Persson i dåligt sällskap

n n Inför EU-mötet i Göteborg deklarerade en till synes försonlig Göran Persson att han ville föra en dialog om EU med medborgarna och speciellt med unionens kritiker. De han avsåg nå med denna inbjudan var uppenbarligen enbart organiserade motståndare till EU.Det finns motståndare till unionen av olika schatteringar, vissa vill prata medan andra vill åstadkomma förändringar mer handgripligt. Men deras mål är detsamma: ett raserat EU, eller åtminstone att få den egna nationen att sluta ta ansvar och lämna unionen.Persson valde att prata med den ända av vilddjuret som inte kastade gatsten för tillfället. I och med detta vänder han också ryggen åt dem som förvisso vill ha en förändring av EU, men i motsatt riktning. Alla vi som vill ha ett smalare men djupare EU, koncentrerat på det som verkligen är överskridande problem. Alla vi som vill att Sverige ska delta i valutasamarbetet, som tycker det är rätt att vi demokrater tar vårt ansvar för demokratiernas yttre säkerhet via Nato, som vill ha ett Europas förenta stater med en federal konstitution där såväl unionens ämnesomfång som våra medborgerliga fri- och rättigheter regleras. Alla vi som vill ha mer av marknadsekonomi och mindre förmynderi och regleringar.Men alla vi som inte vill rasera utan enbart diskutera ett enande av vår världsdel möts av ministerns breda ryggslut när han står och gullar med den mer välartikulerade delen av unions- och stadsförstörarna.Varför väljer Persson att ha extremvänstern som diskussionspartner men inte liberaler? Det var ändå liberaler som, med visst stöd av demokratiska socialister, byggde upp den nationella demokratin i vårt land. Varför kastar Persson all denna gamla värdegemenskap på skräphögen?Är det bland extremvänsterns åsiktsflora statsministern söker argument inför de kommande årens diskussioner kring den demokratiska legitimiteten för unionen?Har inte extremvänstern i land efter land, i vår världsdel och vår livstid, gjort våld på anständighet och värdighet i tillräcklig tydlig grad för att Göran Persson ska förstå att den knappast har något gott att tillföra diskussioner om den demokratiska utvecklingen på ett högre plan än nationalstaten?Om det är socialdemokraternas vilja att utmana och väcka anstöt bland övriga organiserade demokrater så har man lyckats ganska väl. Även utomlands. Londontidningen Daily Telegraph har kritiserat Persson för att han citerat despoten Lenin i ett försök att vinkla över demonstranterna på sin sida.n n Anser Persson att Lenins tankegods har något uppbyggligt att tillföra den europeiska demokratin? Trodde statsministern på allvar att han skulle slippa våld och upplopp i Göteborg bara för att han pratar med de kontaktbara delarna av pöbeln? Jag undrar vilket omfång kritiken hade fått om konservativa partiers företrädare valt att diskutera samhällsutvecklingen med Sverigedemokrater eller andra demokratiförstörare på högerkanten inför liknande hotbilder som mot EU-ledarnas möten i Göteborg, Nice etcetera.Skulle socialdemokraternas främsta företrädare applådera ett initiativ av Alf Svensson ocb Bo Lundgren att utbyta åsikter med nynazister, som för övrigt är lika negativa till EU som extremvänstern, om Svensson och Lundgren varit ministrar efter en borgerlig valseger 1998? Personligen tror jag inte det. Hela vänsteretablissemanget skulle säkert gått i taket med en samordnad smäll. Det är förståeligt om den tysta majoriteten av svenska skattebetalare i allmänhet och göteborgare i synnerhet knyter nävarna i ilska över den vandalism som Sveriges framsida drabbats av. Alla vi som ser med avsky på vandalernas härjningar bör dock ha i åtanke att detta är ett verk av demokratins och unionens motståndare.n n Åt vilket håll ska utvecklingen i Europa gå? Som vän av EU och federalist vill jag förstås ha en grundlig diskussion, tvärs över vår kontinent, om hur och när ett Europas förenta stater kan växa fram. Vilka frågor det ska hantera och inte hantera.Men jag tror inte att Sveriges nuvarande statsminister är karl nog att inleda den diskussionen ens i sitt eget land. Han är rädd för en EU-negativ opinion och vågar inte, till stor skillnad från sina föregångare i demokratins barndom, argumentera för vad han borde tro på inför sina icke stenkastande Medelsvenssons. Han har valt diskussionspartner, de som vill riva ner.Eller är han vuxen nog att lära av misstaget i Göteborg, vågar han tänka om?

Fler artiklar från Debatt