Signaturen Josef tar i en insändare den 14 juni upp en angelägen fråga: Vem bryr sig om kristna i den muslimska världen? När det gäller konflikten i Mellanöstern menar jag att båda parter har ett ansvar för en fredlig utveckling där de respekterar varandras rätt till en självständig stat. Men jag delar Josefs uppfattning att alltför lite uppmärksamhet ägnas åt de kristna minoriteterna i den muslimska världen. Inte minst förvånar det att kristenheten i övrigt inte gör mer för att stödja de kristna minoritetsförsamlingarna.Jag har tagit upp detta som riksdagsledamot i en skriftlig fråga till utrikesminister Anna Lindh. Jag skrev där: ”Under 1900-talet har vi kunnat följa en stor omfattning av utvandring av kristna minoriteter från flera länder. År 1941 utgjorde de kristna i Mellanöstern 24 procent av befolkningen. Vid millennie-skiftet var de endast 6,3 procent, något som inte enbart har demografiska förklaringar.Av de 6,3 procenten är cirka hälften kopter. Från Egypten nås vi fortfarande av rapporter om övergrepp på kopter. De assyrisk-syrianska, armeniska, melkitiska och maronitiska kyrkorna har numera lika många eller fler medlemmar utanför hemlandet som inom dess gränser. Immigrationen utgör ett stort problem för de orientaliska kyrkorna, för individerna som berörs men även för omvärlden. Vi kan se hur ett urgammalt kristet kulturarv slås i spillror.Möjligheter till utbildning, social trygghet och arbete har betydelse för de kristnas beslut att emigrera. Men när man följer de kristnas nutidshistoria så finner man även massakrer, mord, våldtäkt, misshandel, förföljelse och hot.Frågor om mänskliga rättigheter tar Sveriges regering regelbundet upp vid dialoger med företrädare för berörda länder och även på andra sätt. Men de kristna minoriteternas situation måste börja uppmärksammas på ett mer strukturerat och samlat sätt från Sveriges och EU:s sida om situationen för utsatta kristna minoriteter ska kunna förbättras.”Anna Lindh framhåller i sitt svar att de bästa förutsättningarna för att trygga de religiösa minoriteternas framtid är ökad demokrati och skydd för de mänskliga rättigheterna. Hon pekar också på vikten av ett pluralistiskt, demokratiskt och öppet samhälle. Det innefattar lika behandling av alla religioner och ett fullt erkännande av minoriteter som bekänner sig till annan tro. Det handlar alltså om demokratisering och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.