08 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Birger Thureson: Folklighet utan flams och frälsning utan frivolter

Det går inte att samla folk. Inte numera. De sitter bara framför teven. Eller ägnar sig åt bilen och båten och sommarstugan, eller vallfärdar till kommersiella tempel som Ikea och Ullared. Ja, fotbollen samlar förstås mycket folk, för att inte tala om Lasse Berghagen på Skansen. Men inte kyrkan. Den lockar inte.Så sägs det. I varje fall av sådana som aldrig varit på Hönö den första veckan i juli och nästan blivit nedtrampad av människorna som strömmar till Missionsförsamlingens stora konferenstält. Kväll efter kväll. Där hålls väckelsemöten med predikan om synd och nåd, med sång och musik, med inbjudan och avgörelse.Vad är det som lockar och drar? Det undrar jag. Och undrar samtidigt varför inte just den frågan ställs oftare och mer allmänt.Pastorer och andra far i skytteltrafik mellan fjärran orter för att studera den senaste väckelsen och om möjligt importera den, men knappt har man hunnit hem med sina rön förrän nya rapporter talar om nya platser och nya fenomen; gårdagens väckelsekunskap tycks inte vara dagens, än mindre morgondagens.De borde kanske åka till Hönö i stället. Här har man hållit på sedan 1945, med bibehållet grundkoncept. Mottot har sedan starten varit: väckelse, förnyelse, uppbyggelse. Två gånger om dagen hålls bibelstudier, rejäla fiberrika knäckebrödsvarianter som ger ordentligt tuggmotstånd. Och kvällarnas möten, då det utbyggda konferenstältet inte räcker för alla som vill vara med, är också mycket bibelberoende.Förkunnarna är profiler, starka personligheter med ett eget språk och egna bilder. Men budskapet är klassiskt, och mötesmönstret beprövat: Folklighet utan flams. Frälsning utan frivolter. Allvar som aldrig släcker glädjen, och glädje som aldrig tappar fotfäste i allvaret. Skavankerna får synas, smärtan erkänns, de svarta djupen förnekas inte. Dock, Guds nåd i Kristus räcker.Vi har aldrig satsat på det spektakulära, säger Hönökonferensens samordnare Pär Rönneklev i tisdagens Nya Dagen. Så varför kommer alla dessa människor till alla dessa möten, och varför blir besökarna bara fler år från år? Säkert finns många delsvar på frågan. Miljön är skön. Det sociala spelar en viktig roll – här träffar man sina vänner. Men kanske rymmer också Rönneklevs konstaterande en del av svaret: Här serveras inte datumstämplade sensationer, här gäller en slitstark klassisk modell som på ett egendomligt sätt står sig genom trendväxlingarna.Det här skriver jag medan havet långsamt och nästan ömt släcker solen och sommarhimlen tonar ned sitt ljus över kobbar och skär. Det här skriver jag medveten om att jag i min förtjusning kan bli överdrivet och ensidigt positiv – naturligtvis finns också här brister och begränsningar, och naturligtvis finns också andra konferenser med hög andlig halt och god kvalitet på tal, sång och musik. Det vet jag av erfarenhet. Men just nu är jag just här och måste få säga som det är: Den nordiska väckelseton som vibrerar i Hönökonferensen väcker genklang. Hos mig, och uppenbarligen hos många andra.

Fler artiklar från Debatt