15 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Stolligt och stelbent

När riksdagen 1913 fattade beslut om folkpension från 67 års ålder levde medelsvensken i 56 år. Sedan dess har medellivslängden ökat med nästan 25 år medan den genomsnittliga pensionsåldern minskat med sju år. Lägg därtill den stora kull 40-talister som snart går i pension, de låga födelsetalen samt den långa studietid som numera föregår yrkeslivet, och du har en ekvation som svårligen går ihop. Allt färre ska försörja allt fler.En rapport från Föreningssparbanken, som presenterades i Visbyi går, tog upp det växande behovet av arbetskraftsinvandring. Poängen i rapporten var dock inte behovet – det är ett ofta diskuterat ämne – utan hindren. Undersökningar visar att företagen inte gärna anställer invandrare. Till och med svenskfödda med invandrarbakgrund snubblar på denna ovilja. En hårt reglerad arbetsmarknad lägger i många fall hinder i vägen. Och internationellt sett låga löner och höga skatter minskar attraktiva gruppers lust att jobba i Sverige.Vid ett annat seminarium i Visby, som denna vecka upplever årets politiska högtryck, presenterade Pensionsforum en rapport som beskriver hur samma mentala blockeringar och samma stolliga stelbenthet på arbetsmarknaden drabbar äldre arbetskraft. Attityden hos både offentliga och privata arbetsgivare är ofta negativ; man vill inte gärna öka antalet anställda som är över 55 år. Men i botten på oviljan skymtar också ett regelsystem, som bromsar äldre med arbetslust, och som negativt påverkar arbetsgivarnas attityd. På Pensionsforums seminarium konstaterades också, att svenska sammanslutningar för seniorer nästan enbart fungerar som megafon för dem som vill lämna arbetslivet och höja pensionerna. Det finns alltså ingen tung opinionsbildande kraft som driver ett förändringsarbete i syfte att göra arbetsmarknaden mer tillgänglig för äldre med ork och arbetslust.Det kan tyckas märkligt att utvecklingen i det ungdomsfixerade USA går åt motsatt håll. Där görs stora ansträngningar för att tillvarata de äldres kompetens och kunnande. Attityden till äldre arbetskraft är mer positiv hos amerikanska än svenska företag. Och det finns starka organisationer som verkar för att få in äldre personer i arbetslivet.Också här är naturligtvis attityderna i stor utsträckning ett eko av regelsystemet. USA:s arbetsmarknad är långt mer flexibel och långt mindre detaljreglerad än den svenska. Det är på gott och ont – i det här fallet avgjort positivt.Sverige behöver en ny syn på den äldre arbetskraften. Och egentligen på hela arbetsmarknaden. Flexibiliteten måste öka, och därmed individernas och familjernas valfrihet. När systemet i dag tvingar båda föräldrarna att arbeta heltid under den stressiga och känsliga småbarnsperioden och sedan bygger höga trösklar till arbetslivet för äldre, erfarna och friska människor så är någonting grundläggande fel. Effekterna blir negativa för landets ekonomi, men också för medborgarnas sociala och fysiska välbefinnande.De kristdemokratiska riksdagsledamöterna Maria Larsson och Stefan Attefall presenterar i dokumentet ”Gammal är bäst – om seniorer i arbetslivet” ett antal förslag i syfte att underlätta för äldre att stanna kvar eller komma in i arbetslivet. De vill bland annat se en lagstadgad rätt för den som är 60 år eller mer att gå ned i arbetstid till lägst 60 procent.Andra partier har säkert andra förslag. Det viktiga är att diskussionen kommer igång, ty den påverkar attityderna – och, förhoppningsvis, ett i många stycken stolligt och stelbent system.

Fler artiklar från Debatt