Debatten om användandet av mänskliga embryonala stamceller har på nytt blossat upp. En forskargrupp på Huddinge sjukhus har redan under en period haft tillåtelse att forska på överblivna befruktade ägg, som tillverkats inför en prov-rörsbefruktning, och nu ska det generellt bli möjligt i Sverige enligt förslag från Vetenskapsrådets forskningsetiska nämnd.Vad är en stamcell? Det är viktigt att göra klart vad ordet betyder. Det är annars lätt att experterna med vetenskapliga ord omedvetet åstadkommer dimridåer hos allmänheten.En stamcell är en kroppscell, som kan ge upphov till andra typer av celler än vad den själv representerar. Ordet kroppscell användes som motsats till könscell, som bara har enkel uppsättning av kromosomer, emedan kroppscellen har den dubbla uppsättningen, ena halvan från fadern och den andra från modern.I ryggmärgen till exempel finns stamceller som varje dag genom celldelningar genererar blodceller av olika slag, som röda och vita blodkroppar. Den här processen kallas för differentiering (differ = olika). Men programmet för ryggmärgens stamcell är begränsat till blodceller. Detta sker som sagt dagligen inte bara i ryggmärgen, utan i huden och alla slemhinnor i kroppen, men även där är stamcellens kompetens begränsat till vad just det organet ska göra. Det uppstår till exempel ingen levercell från en slemhinnas stamcell, oftast kallad basalcell.När det gäller ett nybefruktat ägg så är situationen mycket speciell. Den cell som uppstår när en äggcell från modern förenas med en spermie från fadern bildar en stamcell, som har kapacitet att skapa alla typer av celler i kroppen. En embryonal stamcell är alltså ett befruktat ägg och därmed första cellen på en individs biologiska historia.Stegvis under den första fosterutvecklingen begränsas givetvis den embryonala stamcellens kvarvarande kapacitet, allteftersom den börjar sin tillverkning av differentierade celler. Men det är just de första helt odifferentierade delningarna, som forskarna är ute efter. Teoretiskt kan man alltså från dessa celler göra alla sorts celler i kroppen.Hur enkelt är det? Ja, det är mycket komplicerat och det är en mycket lång väg att gå. Vi vet helt enkelt inte hur naturen gör. Att ha tillgång till stamcellerna innebär alltså inte att vi har tillnärmelsevis den kunskap, som är nödvändig för att börja göra det vi vill och drömmer om. Kunskapen härvidlag kan man säga är på ”embryonalstadiet”. När det talas om att hjälpa parkinsonpatienter eller diabetiker med hjälp av celler från befruktade ägg, så vet ingen i dag hur det ska gå till.Är den embryonala stamcellen en mänsklig individ? Ja, egentligen är det en fråga om tid. Den är en koncentrerad genetisk information av en individ. Väntar man i 8–10 veckor så är alla organ anlagda och därefter tillväxer fostret mot fullgångenhet, om stamcellen hamnar i livmodern.Genom att odla stamceller på laboratoriet, utan att de bildar cellklumpar, så kan man trots celldelningar behålla stamcellskaraktären och därmed få obegränsat antal stamceller, som alla teoretiskt är potentiella klonade individer. Förslaget från Vetenskapsrådet är att man inte ska få ta befruktade ägg äldre än 14 dagar. Det hindrar dock inte att man kan hålla cellerna vid liv genom celldelningar på laboratoriet över mycket längre tid.Det kommer säkert för överskådlig tid att finnas olika tolkningar av vad en embryonal stamcell är. För många är det första steget i utvecklingen av en unik individ. För andra, och särskilt fackfolket, är det en stamcell utan personlighet men till gagn för forskningen. Det är viktigt att debatten förs och att det sker sakligt och ödmjukt.Det har sedan 2–3 decennier funnits ett fullgott alternativ till stamcellsforskning på celler från mänskliga embryon. Både hos möss och människor finns i princip samma typ av multipotenta stamceller i en sorts embryonal cancerform, som kallas teratocarcinom. Det finns redan en omfattande forskning på dessa stamceller, där man försökt styra in cellerna på önskade program, och det har gått att få fram till exempel nervceller, endotelceller och muskelceller.Att det är celler från en cancer är inte något egentligt motargument eftersom man lyckats stoppa in stamceller från embryonala carcinom i normala tidiga musembryo och fått stamcellerna att aktivt följa med i en normal fosterutveckling genom celldelning fram till en frisk välfungerande mus. Frågan är om det finns något som gör mänskliga embryon till ett avsevärt bättre alternativ än stamceller från embryonala teratocarcinom. Från dessa är det också visat, att det är lätt att generera obegränsat antal stamceller.Den frågan bör lyftas fram och besvaras av forskarna själva. Att det kliar i fingrarna är lätt att förstå, men det räcker inte för att avfärda det modellsystem, som redan finns med etablerad forskning. Här behöver argumenten komma fram. De begränsningar i vad man kan göra på stamceller från befruktade ägg blir i princip de samma som hos stamceller från teratocarcinom. Sannolikt kommer det att visa sig, att det är svårare att odla celler från befruktade ägg över lång tid jämfört med stamceller från teratocarcinom.Frågan om att använda mänskliga embryon för medicinsk forskning väcker etiska frågor, som gör att ämnet måste upp till debatt och vridas och vändas på från alla håll.
