Lantbrukarnas riksförbund, LRF, är en av Sveriges mest inflytelserika organisationer. Organisationen har 145 000 individuella medlemmar och ett 40-tal medlemsföretag. Relationerna till regeringen har oftast varit intima. Eftersom många av LRF:s medlemsföretag är verksamma med att föda upp och döda djur är vi som djurrättsorganisation särskilt intresserade av bondeföretagets ställningstaganden.De senaste åren har stora delar av köttindustrin tvingats konfrontera hårdare krav från konsumenter, politiker och opinionsbildande organisationer. Under vårens nötköttskris minskade köttkonsumtionen i EU med 30 procent. Antikötttrenden i Sverige är inte helt ny – antalet vegetariska portioner som serveras i gymnasieskolans bespisningar har fördubblats de senaste tio åren. Även hos makthavarna kan man se ett ökat ifrågasättande av djurhållningen: Vår statsminister har blivit halvvegetarian. Hur vi behandlar djur är en viktig fråga i dagens samhällsdebatt och våra livsmedelsmönster är i färd med att förändras i grunden.LRF förefaller ha förstått detta och har nyligen gått ut med en inbjudan till dialog kring framtidens jordbruks- och livsmedelsproduktion. Det är positivt. Men var står egentligen LRF själva? LRF:s vice ordförande Thomas Johansson slog, under politikerveckan i Almedalen, ett tydligt slag för storskalighet, fler djurtransporter och sämre djurskydd. Han uttalade en förhoppning om att Sveriges årliga slakt av grisar ska öka till 10 miljoner – det är nästan en femdubbling av dagens slakt. Han sade också att ”lönsamheten måste hamna i fokus”. Johanssons storskalighetsuttalande tycks inte vara någon isolerad företeelse inom LRF. Swedish Meats heter en av LRF:s viktigaste medlemsorganisationer. Deras nye vd Peter Rasztar pekar med hela handen för fler djurfabriker i en intervju i tidningen ATL, oktober 2001. Han tycker ekologisk och småskalig produktion är: ”En orealistisk dröm, att backa 30–40 år i tiden”. Inspirationen hittar han i stället i sitt hemland Danmark som producerar 20 miljoner grisar per år. ”Allt vi gör ska vara affärsorienterat”, fortsätter han. Vi bara undrar – hur i all världen kan den här framtidsvisionen vara förenlig med god djuretik?Arla och propagandaorganet Svensk Mjölk är två andra hörnstenar i LRF:s organisation. Arla är efter sammanslagningen med danska MD Foods Europas största mejeriföretag med en omsättning på 43 miljarder kronor. Företaget har således stora resurser att satsa på djurskydd om viljan skulle finnas. Men LRF och Arla har inte ens lyckats att stoppa det mest iögonenfallande av dålig djurbehandling; långa kalvtransporter inom Sverige och till andra länder samt uppbindning av mjölkkorna under större delen av året. Drygt 10 000 svenska tjurkalvar exporteras till Holland för intensivuppfödning.Officiellt har LRF och Svensk Mjölk tagit ställning mot detta och lovat att exporten ska upphöra. Men i praktiken fortsätter de långa kalvexporterna och exportörerna kan både fortsätta att vara LRF-medlemmar och tjäna pengar på att skicka iväg sina djur.Som bot mot både kalvexporten och andra djuretiska problem har Svensk Mjölk lovat att man skulle ta fram ett ”etikprojekt”. Etiksatsningen skulle diskutera allt från djurtransporter till om vi överhuvudtaget har rätt att utnyttja djur för livsmedelsproduktion. Nu har vi nåtts av beskedet att mjölkstyrelsen har lagt ned hela projektet. Så var det ställt med etiken i Europas största mejeribolag!Så när nu LRF bjudit in till möte om ett framtida jordbruk föreslår vi att åtminstone de ser till att etiken i den framtida svenska livsmedelsproduktionen sätts högst upp på dagordningen. LRF kan och bör ställa större krav på god djurhållning. Vi föreslår därför också att kalvexportörer, uppfödare av Belgisk blå etcetera utesluts ur bondekooperationen.Att LRF börjar tala om djuretik är en mycket bra början men om talet inte mycket snart omsätts i praktisk handling, ja då kommer det bli svårt för bondekooperationen att få någon som helst trovärdighet i framtiden.