28 februari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Levengood och välsignelsen

Söndagen den 29 juli frossade jag i sommarvärme och skönaste semestervila ute på Löparö i Nylands skärgård, så jag missade Levengoods gudstjänst i Sveriges Radio P1. Men så gjorde inte Siewert Öholm.Gudstjänsten som inte sändes från någon kyrka betecknar Öholm som ett smakprov på SR:s speciella teologi. Han fortsätter: ”Trots detta var innehållet mycket tilltalande. Bra produktion, bra musik- och sångmedverkande och en lysande Levengood. Men också en Levengood som har gett homosexualiteten ett ansikte och en röst.”Sedan frågar Öholm: ”Kan jag inkluderas i en välsignelse uttalad av någon som stora delar av världskyrkan menar lever felaktigt, eller utanför Guds regelverk?”Jag uppfattar Siewert Öholms fråga som ett försök till ett nytt anslag i homo-debatten, en debatt med mera nyanser, större frimodighet och religiöst djup.På frågan om välsignelsen måste jag referera till mig själv. Trots att många vänner under åren påpekat både personligt och offentligt att jag som förkunnare dragits med både karaktärsfel och förargelseväckande etiska lyten, så har åtskilliga förvånansvärt nog påstått, att de likväl blivit någorlunda välsignade av mina predikningar.Ännu mer överraskad är jag att pastorer som jag sakligt ansett vara ganska undermåliga i många stycken synbarligen har blivit till ännu större välsignelse än jag själv.Men en sak har jag funderat på. Varken jag själv eller dessa andra undermåliga har, vad jag vet, tagit illa vid sig när man ivrigt förmanat oss, tillrättavisat oss och sagt att vi måste ändra oss. Vi har tydligen trott att det går att göra något åt sina lyten. Att det går att ändra sig. Att det är sunt och klokt att arbeta på sin frälsning och sin personliga kvalitet. Att ändra livsstil. Alltså predikanter, inte färdiga, men på väg.Vad tror Siewert Öholm? Får man förmana Levengood och andra homo-predikanter att de ska ändra livsstil?Läggningen kan de kanske inte göra något åt. Så är det med mig också när det till exempel gäller min läggning att vara lat, obetänksam och egocentrisk. Läggningen sitter i. Men tydligen kan jag som kristen övervinna min lättja och mitt oförstånd. Kan man göra något åt sin homoläggning? Kan också en homofil göra bättring? Eller är det rentav OK att vara lat, oförståndig, egocentrisk och homofil?

Fler artiklar från Debatt